Delete forever

Kommer till liv

2011-06-29T22:12:00.002+02:00

Det kommer till livet

Neuropolitik, makroskalig

2011-06-29T22:05:00.002+02:00

Du har kanske ibland undrat över hur den är beskaffad som aldrig blir en av er. Vad skall ni göra med saken? Hur skall plats ges till den som inte finner sig i platstagandets villkor?
Ni fattar inte att det beror på att det redan står någon på den plats som ställts till förfogande. Avvikarens ögon ser att den vagt liknar avvikaren själv, men det är inte samma. Det är upptaget, nån står där som skall framföra ett budskap på ert sätt och på era villkor, men det budskap som möjligtvis kunde ha framförts av avvikaren kan inte formuleras på det viset; inte med era ord, inte på era villkor. Ett annat språk krävs, och en annan meningsformande struktur än den som framställts.
I själva verket var det ni som såg till att det redan stod någon på den plats där avvikaren skulle få tala. Faktum är att den var det första ni ställde dit; platsen byggde ni omkring den. Inget utrymme finns det för någon annan att ta sig in. Först måste då allt raseras.
Kommer det en frälsare en dag? Som ser till att den som aldrig blir en av er ändå kan ta utrymme att uttrycka något på den plats som ni bebor och som ni byggt? Kommer det en frälsare så blir det en förstörare. Inget annat är nog möjligt. Den för avvikaren iordningsställda talarstolen måste bort, eller måste glömmas. Sedan kan de nödvändiga kanalerna börja byggas, smidas, tas i användning. Det blir nog inte genom ord den här gången. Kanske genom matlagning, dans, tortyr eller sommarkläder som är så tunna att inte ens ni kan låta bli att fnittra då ni bär dem.

Delete Forever

2008-01-16T09:47:00.000+01:00

Hmm. Här sitter jag och har en blog som flåsar mig i nacken. Den är inte särskilt viktig, den är som miljarder andra bloggar och handlar mest om vad jag har på mig och sånt. När den är som bäst; oftast är det nonsens, saker jag hittar på och tänker ut eller bara skriver. Fan vet varför. Då jag startade bloggen så kände jag ingen som hade en. Nu har de allra flesta en, dessutom mer angelägen än min egen. Folk är smarta och bloggar om vad de tycker i stället för att, som jag, bara lägga upp "dagens outfit"-bilder och underfuniga klurigheter och annan idioti. Jag önskar att jag hade samma driftighet som ni andra.
Men jag tycker ju ingenting! Hur sjutton skall jag göra? Det mest grundläggande för en bloggs läsbarhet, korta inlägg och tydliga åsikter, är som bortkastat på mig. Man skulle till och med kunna säga att jag vill införa ett straff mot åsikter. (Det är, som antytts i tidigare inlägg, min enda tydliga åsikt att åsikter är av ondo. Och detta är i sin tur endast en åsikt eftersom jag kallar den det - egentligen är det en självklarhet, eller en livsbetingelse alla har lika gemensamt som att solen går upp på morgonen.) Allt blir sämre med dem.
Därför umgås jag alltmer med tanken på att sluta skriva här. Det har jag faktiskt inte gjort innan. Under det år som gått sedan mitt förrförra inlägg så har jag hela tiden tänkt att jag "egentligen" har en blogg som jag borde skriva på, men beaktat vad Delete Forever nu faktiskt är så är väl en sådan börda ungefär lika tung som tvångstanken att man "egentligen" borde ta upp sin hästpolokarriär igen (eller någon annan verksamhet som inte någon behöver).
En annan skillnad är att jag var ung förut. En massa saker motiverade mig som inte längre gör det. Jaja, vi får se hur det går... i alla fall så är nog detta ett första steg mot avveckling av Delete Forever. Om jag kommer på vad jag skall ha den till så kanske ett och annat förändras, men så verkar det just inte nu.

Kapla

2008-01-07T23:32:00.000+01:00

Ser ni att ett spår av kaplastavar leder in mot ett oerhört starkt ljus? Det är så det är att vara en doktor. Jag är en själv. Det blev jag i november. Därför är alla färger mycket klarare och starkare än förut. Så blir det när man är doktor; ens reception av ljuset förändras. Samma sak händer med dofter och känsel. Explosioner av allt möjligt händer mest hela tiden Och har man väl blivit doktor vete fan hur man skall bli som vanliga människor igen, man vill men det går bara inte! Det finns ingen väg tillbaka för den som en gång beträtt doktorskapets stig. Man har dömt sig till en tillvaro där man går runt bland vanliga människor, talar med dem och känner på dem och oavlåtligt underkastar dem den ena och andra manövern, allt utan att ingen annan än en själv nånsin förstår vad som händer.

En avhandling skrev fram mig medans jag väntade på att bli doktor. Egenskaper som förut inte existerade alstrades mellan min kropp och min dator, de får bo i mig nu. Jag kan nu se hur världen hela tiden håller på att bli. Inte hur den kommer att bli för framtiden sitter liksom inte fast i verkligheten utan i en konstig rationalistisk gammal idé om tiden som linjär, och hur det förflutna var förut hittar jag förstås på retroaktivt alltmedans jag håller på, jag precis som alla andra. Men plötsligt vill förut outvecklade membran i min kropp också vara med och ha receptioner, membran som växte fram med doktorskapet. De är svårare att tala om än de där gamla vanliga (ögonen, tungan, näsan och fingrarna, ja ni vet), för de är avhängiga den speciella kropp man utbildar och som tillsammans med en massa dokument och register bildar en doktor. Till doktorn hör också ord som är svåra att översätta tillbaka till vanligt folks språk. Det är bra. Det finns ingen orsak att alla skall behöva föra doktorernas skuggtillvaro, eller explosionstillvaro.

Den stora avhandlingen är ett mysterium. Det är för att att det där ”håller på att bli”-andet är ett mysterium, och avhandlingen visar det. Vissa frågar mig ibland vad det är jag forskat om, journalister och såna. Men det är inte så forskning går till – forskning är ju det där som händer mellan kroppen och datorn och ”materialet” hos forskaren, och även mellan boken och den som läser. Det är en sorts omflyttare, blott och bart. Då någon läser boken så smyger något sig in i läsaren, ställer om lite saker där inne, minnen och uppfattningar och idéer flyttas om lite grann och plötsligt så reflekterar de varann på lite andra sätt än vad de gjorde tidigare. Det är inte minnena osv som är avhadningen, lika lite som det är forskaren eller materialet. Det är det specifika vis på vilket dessa flyttas om i relation till varandra som är forskningen.

Kan du tänka dig en operation som är fruktansvärt svår att utföra, saknar begripligt syfte och lämnar analysmaterialet till synes oberört? Jag kan det, men förfogar nog inte riktigt över medlen att kommunicera till någon annan vad det hela innebär. Denna kapacitet, att kunna föreställa sig detta och att kunna frambesvärja det där specifika viset att omärkligt smyga in i perceptionsapparater bakifrån, flytta om lite grann och sedan försvinna som en tjuv om natten, är vad jag spenderat fem år för att tillgodogöra mig.

Thalia och jag

2006-12-13T03:43:00.000+01:00

Det vet ni väl vilken som är den bästa skivan som gjorts? Det var länge sedan nu men inget har förändrats. Och även om allt har förändrats, så bär den fortfarande med sig något som kan vara en port för de som kan se hur den är det. Man vet inte vart den leder nånstans för man känner inte igen sig när man gått igenom den. Det kan låta ganska töntigt om man läser på en jäkla blogg att en text avslutas med ”I sit and wait on a cold rail for the train to take me to hell”. Men lita på mina ord, då Thalia Zedek sjöng det 1988 på vad som skulle komma att bli New York-bandet Live Skulls sista skiva Positraction, så rådde det då sannerligen inget tvivel om allvarshalten i det hela. Hur kan man sjunga en sådan rad? Eller, som jag, tycka att den bär med sig något som förändrar allt, ett allvar som är så stort att livet framstår som annorlunda då man väl hört den? Det borde vara nån sorts dödsstraff på det hela. Kanske är det det? Kanske förändrades jag då jag hörde det första gången, på ett sätt som inte går att vända tillbaka? Jag kanske inte kan bli en vanlig människa igen. Jag är helt säker på att Positraction har gjort någonting med mig. Då, första gången, var jag sjutton, det var sketlänge sen. Det var som att hitta hem samtidigt som det var att inse att hela tillvaron stod och vägde vid ett bråddjup, att den här verkligheten var ett balanserande på en tunn tunn tråd där alla vi hela tiden måste söka varandra, ha varandras ögonkontakt och hitta varandras händer och fortsätta det ytterst delikata samfällda balanserandet där uppe i tomma intet för att inte allt skall störta ned i avgrunden. Vad heter den första novellen i Pär Lagerkvists Onda sagor? Far och jag, tror jag den heter. Så är det, som i Far och jag. Så är Positraction.

Kan ni tänka er att jag fortfarande inte har en aning om vad ordet postitraction betyder? Och jag som har ett så inihelvete stort ordförråd! Jag vet inte, ordet har inte någonsin dykt i något annat sammanhang, det har inte behövt klistras fast nånting annat på. Jag vet i själva verket precis vad det betyder. Men den betydelsen låter sig inte infångas i ord. De där orden, ”I sit and wait” etc, betyder för första och enda gången just vad de antyder att de skulle kunna betyda om man inte fått dem serverade så många gånger att de inte fungerar längre. De fungerar bara en gång. ”There’s a place left for you in my heart like a hole that never closed or got filled in”. Det fungerar bara en enda gång, sedan aldrig mer. Gitarrerna griper in i varandra, de melodiska figurerna slingrar sig runt varann, bildar underliga ackord och rytmiska figurer som inte funnits eller fungerat ensamma. Tillsammans bildar de två gitarrerna en enda figur, men den är både mer och mindre än två separata slingor lagrade på varandra. Man förstår inte hur de kunde komponera på det här sättet. Det är alltid vad som finns utanför ljudet och kompositionen, det som är mer än den sammanlagda summan av delarna, som är det som hörs.

Omslaget är fruktansvärt, det föreställer bandets fem medlemmar. De står i naturen. Det är fel. De här fem personerna, tänker man, har aldrig varit i naturen förut. Två gamla stötar i skinnrock (universums töntigaste och fulaste plagg) och basker (och prästkragar i handen, upptäcker jag nu när jag tittar på omslaget), en fåntratt med blonderad discofrilla, en utmärglad Nico-wannabe med silkeskrage på kappan, längst fram lilla tunna Thalia, hon har sån där frisyr som bara är oklippt, taskig motiv-T-shirt och sliten jeansväst med en svart tygsjal hängande runt halsen. Hon har solglasögon på sig. Pilotbrillor. Uppe i hörnet står det med snirklig stil ”Live Skull”. Under har någon idiot bestämt att det skall stå Positraction med liksom lite skakiga skräckbokstäver. Inget av det här gör nånting. Jag har förlåtit dem tillochmed skinnrockarna. Det låter liksom inget, absolut inget alls, goth om det, även om en klåpare kunnat missta sig.

Thalia hade varit med i bandet sedan skivan innan, bandets tredje som hette Dusted och är liksom mest kaotisk (men fantastisk). Hon kom från bandet Uzi, tog mycket heroin, var några och tjugo, bodde i Boston. Hon rökte så mycket cigaretter. Smala läppar, smal haka. Hennes sång trotsar beskrivning. Kan man sjunga så här: ”I think you’ve been crazy for a long time, no one notices anymore, they don’t remember how it was before. It’s been to long, just hoping they’re wrong, we’re waiting, but sooner or later I know I’m gonna get that call. When you’re finished or maybe later, I know I’m gonna get that call...”? Hur låter musiken som tar fram avgrunden i de raderna? Hur låter den sångröst som låter musiken göra det? Hur låter orden när de sjungs av en röst som verkar ha uppfunnit dem? De sammanfaller, orden kunde inte ha funnits utan rösten och rösten hade inte kunnat finnas utan dem. Jag lyssnar aldrig på texter. De är utanverk, fjompiga fyrverkerier som bara behövs för att instrumentet röst skall ha något att hängas upp på. Så är det på nästan alla skivor, utom då det är Thalia som sjunger, inte för att hon liksom ”menar” det hon sjunger utan för att det inte finns någon skillnad mellan hennes röst och de ord den sjunger, de finns i skelettet redan när man hör dem, infrastrukturen som leder till hjärtat, hon har byggt varenda cell i min kropp. Thalia förmedlar inte känslor. Vi vet ju att en sådan uppfattning av kommunikation är en uppfinning från romantiken, gör vi inte? Den måste slängas bort nu. Thalia är rösten och orden, men i samma ord, liksom. Det där ordet som saknas som betyder just ”sammanfallandet mellan orden och den röst som sjunger dem”.

Och sedan splittrades Live Skull och det blev långt om länge 1991 och man läste i viss utländsk undergroundmedia att Thalia hade bildat ett band med Chris Brokaw från Sub Pop-älsklingarna Codeine. Codeine! Som hade gjort Frigid Stars! Lyssna på Eleven:eleven, den första Come-fullängdaren. Thalia och Chris spelar gitarrer, eller gitarr eller nåt, vad det nu heter när två musiker delar på samma register och något helt telepatiskt sker. Thalia påbörjar en slinga, Chris avslutar den. De slingrar sig om varandra. Ingen spelar solo, ingen kompar, inget är distinkt och ändå är det så tydligt alltihop. Submerge: blundande, de rör sig runt varandra, rösten som är helt närvarande, rak, små små skiftningar i vibratot då de två raderna bärs fram och läggs framför ens fötter. Now, we sink so softly. Now we sink so deeply. Så enkelt. Hotfullt sveper trummor och bas fram ur skuggor från någonstans långt därbakom. I think something’s missing. I think something’s waiting. Allting stannar liksom upp, komprimeras, hänger i luften. Moln täcker plötsligt himlen, nerverna kryper ut mot huden, käkarna bits ihop, söka skydd mot annalkande storm, stegring i blodsrytmen. Bygger upp mot vad? And I love it, just as long as I can. Just relax just relax just relax, stormen är över oss, orkanen letar sig in i våra allra trängsta kroppsmynningar, tårkanalerna porerna, hjärtat vrids ett varv inne i bröstet: det finns inget skydd mot detta, Far kan inte skydda mig längre, det är så här mitt liv skall komma att se ut, ett tåg som besinningslöst störtar sig in i mörkret, allt det vi aldrig kan gömma för oss själva förutom i ögonvrån där det gör som minst skada tror vi. Ett spöke finns med oss, går vid vår sida genom livet med oss, några ögonblick i taget kan vi tillåta oss att släppa ut det i synfältet då sällskapet är tryggt. Eleven: eleven. Vännerna i stormen. Ingen har gjort för mig vad Thalia har gjort. 1998 fick jag träffa henne.

Det var som en liten förfest hemma hos mig och H, dåvarande flickvän, på Nordenskiöldsgatan. En kille satt där som tydligen skrev för Groove, vi kände honom inte men jag hade fått reda på att Come skulle komma till Jazzhuset nån månad senare så jag tvingade honom att skriva nåt om det. Och senare så lyckades jag dessutom tilltvinga mig att få vara med på intervjun. Och när vi satt där vid fyratiden på lördageftermiddagen inne på Jazzhuset, journalistjonas och fotografrasmus och jag, så bara förlorade jag andan när hon svepte förbi oss på väg in i konsertrummet. Hon finns! På riktigt. Hon har en egen kropp, som någon som uppfattar sig som ”jag” och som är kroppen som tillhör den röst jag brukar kalla för Thalia Zedek, och som går omkring i verkligheten precis som jag, och helt oberoende av mig! Thalia är kort och lite rund, enorma ögon som tittar en långt in i själen då hon presenterar sig och sträcker fram sin hand till mig. Jag tar den högerhand som har spelat fram Brand new vein i verkligheten, den är fast och varm. Jag har aldrig sett ögon som är så allvarliga. Hon känns så ärlig. Hon har levt i tusen år. Den här människan vet inte att hon är min kaosvän, att hon tillåtit mig att släppa fram det där spöket i verkligheten i nästan tio år. Sedan blir det istället jag som intervjuar Chris och Thalia och Jonas som sitter tyst bredvid och ibland inflikar färdigskrivna frågor. Tack, tack för texterna på positraction! They’re the only lyrics that ever meant anything to me. Inte ett leende, ingen sorgsenhet bara ett stort stort allvar, Jakob, you are so welcome. Jag blir lovad ett fotografi tillsammans med dem! Och efter intervjun så går vi ut i trappen till Jazzhuset, jag står i mitten och håller armarna om Chris och Thalias axlar, de håller om mig. Rasmus grejar med kameran men får inte till det. Vi står där och håller om varandra. Det gör ingenting alls att han aldrig tar kortet. Till slut vlixtrar det några gånger men det måste bli fler kort, då sätter sig Rasmus plötsligt på knä och börjar ta kameran i bitar. Den är sönder och det blir inga fler kort! Allt som finns är mina ”jag mötte Chris och Thalia”-kort! Och sen skall det bli soundcheck och vi måste gå, och R hoppas på att kunna ta fler kort efter spelningen men det kommer det inte att bli.

Har ni varit med om det här någon gång: att ha varit Jakob, stått längst fram vid en scen tillsammans med en liten publik på Jazzhuset, medan Come har stått på scen och spelat den musik som har byggt din kropp och din själ de senaste tio åren? Och så, efter den tredje låten, så har Thalia Zedek lutat sig fram mot mikrofonen och sagt ”This one’s for Jakob”? Och sedan slagit an de där första trevande ackorden till Submerge. Now we sink so softly, now we sink so deeply. Sedan sjönk man inåt, flöt ut. Och var ni då med om hur alla åren suddades ut, tiden blev helt platt, bara stormen fanns kvar men det var ni, Jakob, som var stormen? För exakt det har jag varit med om. Men, om ni inte har det så är det ingen poäng med att tala om det. Det är konstigt att tänka på det nu. Kan man ”komma ihåg” något sådant? Vad är det man kommer ihåg av evigheten, om man sett den för ett ögonblick?

…

Igår på kvällen så snubblade jag av en slump in på en sajt tillägnad Thalia Zedek, som nu gjort ett antal soloplattor sedan Comes splittring. Det är en helt fantastisk sida, intervjuer ända från tiden då hon joinade Live Skull, transkriberade från små fanzines och smala amerikanska musiktidningar, de media hon varit hänvisad till under hela sin karriär trots att hon spelat och sjungit med Dinosaur JR då de var som störst, att Bob Mould Kurt Cobain var bland hennes största fans och att hennes gamla skivbolag Matador (fortfarande ett av de bästa som finns) menar att hon är ”one of the most important and talented vocalists in American rock” och menar att hon har ”brought an unparalleled intensity and emotion to underground music, a talent on par with Nick Cave or Patti Smith”. Det är en helt fantastisk hemsida. Den har mycket uttömmande recensioner av allt hon spelat in, en bra biografi och foton på Thalia från hela hennes karriär, från unga farliga allvarliga utmärglade pojkflickan till smårunda likaledes farliga allvarsögda, nu lite fårade tanten. Och där, precis i mitten av sidan, finns det där fotot från Groove som Rasmus tog på mig, Chris och Thalia. Vet ni hur det ser ut? Så här ser det ut: Chris och Thalias huvuden, cementvägg i bakgrunden. Rasmus fick inte till några bra bilder alls, förutom de två där jag var med. Då passade den jäkla boven på att retuschera bort mig för bilden som kom att publiceras i tidningen! Jag skrevs ut ur Comes historia 1998 – och nu igen, åtta – nästan nio – år senare! Chris lutar sig mot en osynlig axel, plutar med munnen som för att pussa någon som inte finns där, Thalia lite bakåtlutad, kan inte riktigt hålla sig för skratt. På deras axlar ser man händer som inte tillhör något huvud som finns med på bilden. Ett spöke är med där, håller om dem och får en puss som aldrig kommer fram och ett frambristande skratt. Jag är deras spöke.

Vänner i stormen.

http://members.cox.net/inferiority/thalia-zedek/graphics/

[valfri mer eller mindre kontroversiell kroppsdel, könsneutral eller ej] är det första könet

2006-09-09T03:44:00.000+02:00

Var skall vi göra av alla de som säger sig ha förlorat allt? De står vid en bro. Saltet i deras ögonvrår kommer inte från tårkanaler. De har känt mig sedan jag var liten. De säger att det var de som byggde den stad som fostrat mig, men det är en lögn. I lögnen döljer sig en större lögn. I deras själar döljer sig ännu större själar, och inuti dessa finns själar som är större ändå.

Städerna växer, den här också, och med den ökar avståndet mellan de molekyler människorna bygger sig själva av. Men du som avvaktar, drar dig baklänges runt ett hörn och väntar på den att dag som är din skall komma, du har ingen fördragsamhet med det förflutna. Du har inget läte som kan kallas ditt eget, och när du skall åkalla de dina gör du det över osynliga frekvenser. Det där kan jag aldrig förstå. Men däremot den som alltid just har köpt nångting lite, lite för dyrt, stod där länge och tittade i skyltfönstret, gick in med en ilande känsla i magen och ögona fulla med bubbel och glam.

Rå bot

2006-08-02T10:38:00.000+02:00

Jäkla sommarhitar. Sålunda talade den där aborrjägaren:

Jag känner en bot
Hon heter Anna, Anna heter hon
och hon kan banna banna dig så hårt
Hon röjer upp i vår ankanal.
Jag vill berätta för dig att jag känner en bot.

Nog för att kvällspressen promotat fejkade "sexbilder" den stackarn medverkat på under nån fest - det är såklart lika synd om Basshunter som om vem som helst som utsatts för mainstreammedias ondskefulla skövlingståg. Det förlåter förstås knappast brott redan begångna. Låttexter som ovanstående torde väl få den gode Basshunter bannad av såväl sedlighetsroteln som Sveriges Radio? Man kan tycka att texten åtminstone kunde öppna för annat och kanske mer högkvalitativt snusk som Spankrock, Fannypack eller varför inte Princess Superstar, men se den gubben gick inte!

Jag fattar heller inte riktigt vad texten handlar om. Hur röjer boten upp i ankanalen? Är det ena eller det andra någon typ av metafor? Åsyftas nån sorts tidelag? Förberedelser därtill? Kanske efterberedelser? Särdeles illa berörd blir jag av synekdokén mellan texten och beatet: mmpfh, mmpfh, mmpfh, mmpfh... Man både ser, hör och känner och känner hur muskler pumpas och tänjs till bristningsgränser, kroppsvätskor flödar och skvätter och andhämtning tilltar. Min tanke går till en Tjörnresa för många år sedan, jag och Petra (dåvarande flickvän) och nån som hette Patrik skulle åka och hälsa på kompis Linus som bodde där. Då under eftermiddagen samtalsämnet "tre saker jag skulle ta med mig till en öde ö" kom upp, så sammanfattade Patrik på ett särdeles elegant vis de samtalsämnen som - helt disparat - avhandlats tidigare under dagen: "Jag skulle ta med Linus vattenpipa, kaneldoftande analkräm och en brasiliansk myskand".

(Jag har inget mer ont att säga om själva låten. Det har andra redan gjort så mycket, och dessutom så går det mesta hem hos mig som låter sådär mmpfh mmpfh mmpfh mmpfh. Dock ryser jag vid blotta tanken på den upplaga av Sommarmorgon som sannorlikt kommer att dyka upp på STV om sisådär två säsonger, hostat av Basshunter. Vem skall skydda våra barn? Vid Gud, VEM?)

Planeringskonferens på slottet vid nervbanornas vagnhall

2006-07-17T14:47:00.000+02:00

Man anlände till Säröhus under eftermiddagen, palatset tornade upp sig säkert åtta meter över den oförställt tappra lilla skaran, solen var ett djur. I lobbyn kunde hela ens synfält flyta fram med sin geléiga massa, det mesta geggade det av sig på. I den lobbyn fungerade synen plötsligt som hörseln; ju längre bort det man såg, desto svårare var det att urskilja vad det var, rummets akustik gav det oväntade sammanblandningar på näthinnan. Å andra sidan kunde man se det som fanns runt hörnen och bakom väggar! Bara det var nära nog. Det var som ett hav av soffor, blankt svart läder, vi låg där och flöt ut. Vi liksom surfade fram på en ocean av blänkande hud, man kunde inte sitta på sofforna för färgen var så hal, man bara gled iväg. Men eftersom allt var gjort av soffor därinne så hamnade man bara på nya soffdynor som var exakt likadana, ett halkuniversum där ekborden var öar med sherryglas som palmer, torr sherry som vi svepte med oss i farten, den gled ned för strupen och fyllde ut hela kroppen inifrån. På detta vis blev vi metastabila. Himlen utanför tittade kallt på oss in genom de höga fönstren, anklagande och hotfullt med ljus så vitt att det kunde lysa upp själva de vågrörelser som uppstod i luften då vi rörde oss, men den kom inte åt oss så länge vi var där inne i salongen. ”Tur för oss!” sa vi och släpades upp för trapporna på en presenning vävd av guld och purpur, konferenslokalen närmade sig, på andra våningen var den. Tjänarna som drog oss sa ingenting. Deras tystnad var så intensiv att den sträckte sig upp genom struparna ut över hela deras kroppar och omslöt dem fullkomligt. Under konferensens två dagar kunde vi inte se dem överhuvudtaget, men små små tecken visade på att de fanns där hela tiden; en tappad penna som plötsligt återigen låg där vid högerhanden just där man behövde den, en handduk som sträcktes fram från bakom ens rygg då man klev upp från sin jacuzzi i spat, doftande av citrus, ingefära och sandelträ.

På planerings-
seminariet gick det till vill jag lova! En av oss höjde sin stämma och talade majestätiskt, och en sekund senare hade vi hört det allihop. De andra i planeringsgruppen ställde sig upp och gestikulerade, deras vilda sång hördes ända ut på Internet och sträckte sig in i tusentals människors vardagsrum, gav gensvar från alla världens hörn. Ett ögonblick förenades alla i en gemensam frekvens, hela universum svängde i en allomslutande resonans som så när fick allt att vibrera sönder. Det var då jag själv tog till orda; med en blick som var lika bestämd som allvarsam hörde man mig tala om mina visioner, mina planer och drömmar, mina husdjur och musikinstrument. Då lyssnade de alla och allting stannade upp. Ja, det var så jag räddade hela TAP-seminariets planeringsgrupp från total utplåning.

Sedan gick allt efter planerna. Det var inte så konstigt, för planerna gjordes upp i samma sekund som de utfördes. Så fort vi gjorde något, så bestämdes det att det var precis det vi skulle göra. Vi var inte ensamma; genom oss bestämde hela Säröhus hur planen för våra två dagar skulle se ut. När vi såg på oss själva i de guldinramade ornamenterade speglarna var det hela Säröhus som tittade tillbaka ut på oss. Det hela loggfördes någonstans i konferenscentrets hjärta av en trygg hand som aldrig beskådats av mänskliga ögon. Det var tur det, för allting förändrades ständigt; sinnesintrycken bytte logik med varandra, tiden och rummet gled över i varandra och välvde sig över oss som ett sammetsdraperi broderat i alla spektrats färger. Då såg vi att våra ögon omedelbart lärde sig att se färger som inte funnits tidigare! Så fort vi sett dem så vändes de i sin motsats. Det var som om orden inte skulle få hänga med. På det stora hela måste jag säga att jag är nöjd med den behandling vi fick på TAP-seminariets planeringsdagar på Säröhus.

Geografi

2006-07-12T16:49:00.000+02:00

Sålunda talade bloggkartan.se: "Publicera du, bålde bloggare, en text liknande denna:

Jag har placerat min blogg i
Göteborg på bloggkartan.se

[det där skrivs i kod, så det blir väl en länk av det kan jag tro] på din blogg, på det att du månde registreras på vår bloggeografiska sajt och finna möjlighet att draga fördelar av vår webbtjänst!" Och då vart jag ju tvungen att lyda. Eller som det heter på fobollsspelarspråk: Eller då vart man ju tvungen att lyda.

Vad som händer härnäst vet Gud allena. Jag vet själv inte alls vad jag skall förvänta mig.

Världen existerar ju inte utanför sina uttryck! Hur kunde jag glömma?

2006-07-12T15:12:00.000+02:00

När man är i sommarstugan är det skitsvårt att få jobb gjort. Man är sju stycken, jag själv och J och K och så är det J2 som är Ks kille eller de är visst gifta ja så är det bestämt. Sedan är L med och det är Ks mamma. Till slut så är F och S med. De är flickor och tio år gamla och döttrar till J och till K. De gillar bara helt sjuka grejer, Carola och Bratz och fluffiga små kattdjur i pastellfärger som säljs och köps för låtsaspengar. Men är det något de hatar så är det Darin! Ja, Darin är bestämt rena smörjan, ett outsägligt avskum, jordens träck. Allt förakt på jorden kan inte vara nog för att uttrycka vad de känner inför Darin. För att visa hur oviktig Darin är för dem så kan de vända upp och med på himmel och jord och använda energikvantiteter man inte trodde var möjliga. Visst är det skojigt?

Helvete vad man badar hela tiden då man är i en fritidsstuga med havsutsikt. Och blir röd i solen och får utslag på sig själv. På sitt själv. Man åker då och då in till Lysekil och äter glass på stadshotellets glassbar, och när man kommer hem har det bestämts av S och F att det måste vara en fotbollscup senare på kvällen, ett världsmästerskap nämligen. De hade redan talat om det några dagar och nu skulle det banne mig bli av. Lag sattes ihop, det var Mammornas lag (jag försökte skoja till det hela och kalla det för Moderns Lag, men Lacanreferenser hade jag just inget för), det var IFK Björnen (Idrotts Föreningen Kamraterna Björnen, som endast bestod av en person) och det var själva flaggskeppet, F och Ss eget lag vars namn jag pinsamt nog glömt. Det fanns även domare och publik. Inget saknades trodde man då premiärmatchen gick av stapeln och det var flickorna som mötte mammorna. Eller match och match, i själva verket så rörde det sig om inget mindre än en veritabel flickslakt. Mammorna sopade golvet med sina döttrar, mål efter annat trillade in (”De skall inte tro att de kommer undan bara för att de är barn!”). Hela tiden sa F och S till varandra ”Det spelar ingen roll om vi förlorar just den här matchen, vi kan gå till finalen ändå!”. Jag tyckte i mitt stilla sinne att de var väldigt tappra som såg sin framtid med en sådan tillförsikt! Hur i hela friden skulle det gå till att gå till final efter ett sådant fiasko?

Efter matchen utbröt en diskussion. Det var någon som ifrågasatt turneringens upplägg, och då det var S och F som stod för detsamma så försökte de förklara hur alltihop var tänkt. De började med att förklara att om t.ex. deras lag mötte Mammornas lag och förlorade, så skulle Mammornas lag sedan möta IFK Björnen. Sedan skulle vinnarna i den matchen möta tjejlaget. Eller så var det förlorarna; det var inte så viktigt. Sedan skulle det lag som vann den matchen möta det lag som suttit på bänken för att avgöra vilka som skulle gå till finalen. Eller semifinalen, det var egentligen inte så viktigt det heller. Grejen var i alla fall att det lag som just förlorat skulle möta det lag som suttit på bänken under den senaste matchen. Det vinnande laget kunde senare möta de som hade förlorat en match – dessa kunde då ha chansen att gå till final ändå. När alltihop var avgjort så skulle de två bästa lagen mötas i finalen.

Det konstiga var att då de förklarade så blev det bara mer och mer diffust. Ju mer de klargjorde, desto dunklare och mindre självklart framstod upplägget. IFK Björnen, Mammornas Lag, domaren och publiken lade sig allihop i och försökte förstå hur det var tänkt, men varje fråga genererade liksom bar en oändlig lång rad nya exempel – exempel på olika kombinationer av lag och vad de kombinationerna skulle leda till för nya kombinationer, men det kom liksom aldrig någon heltäckande redogörelse för det regelverk som alla exemplen egentligen exemplifierade. Betänkt att turneringen omfattade endast tre lag så framstod själva den underliggande struktur som antogs ligga under alltihop vara oerhört avancerad och komplex. Det var som om S och F inte gjort något annat än att studera Kafka och Borges i kombination med idrottsteori under hela sina unga liv! Till slut var det någon som, för att verkligen gå till grunden med det hela, frågade hur själva systemet egentligen var uppbyggt. Då sa F: ”Det finns inget system.”.

Så går det när ett gäng ordningssträvare av den gamla skolan möter en generation unga fotbollsmaterialister! Endast den som sitter på verandor på natten och läser för många akademiska böcker och dricker rödvin måste veta precis på vad exempel är exempel. Det lustiga är att F knappast är att beteckna som någon sorts anarkist eller allmän fridstörare. Få jag känner är så besatta av ordning och reda som F är. Men det verkar som om reglerna liksom inte behöver finnas som ett system ”under” alla sina exempel. Det kan liksom lika gärna komma efteråt och ovanpå alla exemplen! Nog är det så man vill hurra för alltihop?

Stockholm i min aorta, lever och hjärnbark

2006-07-05T03:23:00.000+02:00

Huvudstaden är en stor människa, mestadels gjord av metall och betong, stiliga utsikter som får en att kippa efter andan och en massa människor som är främlingar för varandra. Jag känner dem allihop. Det är fantastiskt – hemma i Göteborg är det som förgjort att få tag på sju pers till en trevlig parkutflykt men så fort jag kommer till Stockholm så går det på ett litet kick att mobilisera en hel skvadron glädje och omtanke och fylla och hurra. Man åker runt i olika utsikter på fyrans linje över broar som leder mellan dimensionerna, genom underjordiska parker vars färgglada flora och fauna ej har sin like på jorden, in i en enorm kropp som tillhör oss alla och ut igen, upp och ned genom kroppsöppningar och kloaksystem, in i supernovor och så plötsligt spottas man ut igen genom ett maskhål för att landa mjukt i ett skyddsnät spunnet i drömmar av älvors händer, stilla vaggas man till ro, vi flöt ut i en sömn som upplöste gränsen mellan våra själar, vi vaknade och var plötsligt tusentals skilda men samtidigt förenade. Stockholm är ett formlöst medvetande som flytande fördelar sig över hundratusentals små aspekter, nästan en miljon kroppar, ständigt byter jag plats – än är det hos kungen, sedan hos mig, plötsligt dök det upp i Micke Persbrant för att sedan glida ut i någon jag aldrig träffat men som är jag ändå. Är det så konstigt att det är en huvudstad? Jag bara frågar.

Först fick man bo på Hornstull hos gullungen Henke. Där sover jag som en konung i exil på madrassen på köksgolvet! Henke har som väl är ofta snedlugg och har till och med iakttagits med mustasch, men då just han har det ser man att det liksom är väldigt tufft med mustasch. Vi äter nyttiga grejer och indisk mat, vi ger varandra klädtips och vi lyssnar på electro från Miami och på 70-talskonstpunk från New York. Men det måste vara högt. Så surfar vi på sebastiAns myspace-sida och så lyssnar på Uffie. Och det har faktiskt jag sett till! Sedan sveper vi ut i huvudstadsnatten som två svarta änglar med sammetsdjup blick och hela själen full av troll. Ingen är lika rakbladsvass och avgrundsdjup som vi. Stockholms folksjäl förlorade sin oskuld den natten, det gör den alltid när vi är med, Göteborg går som en löpeld över hus och genom gränder, en sorts eld som brinner ut och in, inget som brinner försvinner utan det blir mer av allt istället! Göteborg gör så att det blir mer Stockholm.

Jag får också bo på förnäma Skeppsholmen hos Jacob. Utsikten är så stor från hans balkong! Sedan kan han och jag ligga i Kronobergsparken i timmar och fotografera med våra jäkla mobiltelefoner. Birre kommer förbi och pratar, jag fotograferar henne i smyg. Efteråt säger Jacob att man inte får ta kort på henne. Min diskretion är så stor att jag knappt själv märker att jag tagit fyra kort på henne, men det har jag. Han ser ut som på bilden, and ladies, he’s single! Jag har en massa andra kort på han också, en tjuga och de är dina! Och han är trevligheten själv, vill jag gärna också säga. Det vill jag säga om alla mina vänner i Stockholm. Och faktiskt om kollegorna också. Inget är så gemytligt som doktorander från baksidan.

Under hela kongressen samt några dagar före och efter får man bo hos Andreas och Carro i liksom en villa som ligger i Ulvsunda. Villan är av trä och skitgammal. Andro och Carly är bäst. Äsch, jag har inte nog med ord för alla de som jag tycker om! En dag skall ni alla få er lön i himmelen. Jag tog den här bilden i deras kök och den krossar mitt hjärta. Uppochnedpåvända små magnetgrisar är vad ni är! Och det kan vara den finaste komplimang jag kan ge.

Andy och jag talar om djur. Andreas gillar bäst de som är stora nog att ingå handgemäng med och besitter den erforderliga fysiken. hundar är bra, men de är bara ett exempel. "Vilken fest att få brottas med en chimpans!" säger Andreas.

Och detta var ju bara skrap på ytan. En disputationsakt för min vän Karin (numera "Doktor Karin"), ett kalas i samband med densamma, inte mindre än två besök på otroliga sunkheterohaket Bullwinkle i olika sällskap, den trumfatoriska initieringen av ett nationellt upplopp i doktorandleden, någon som heter ”Fröken Fröjd”s piniga raggförsök mot Jacob på dansgolvet på Debaser, värmeutslag på armar och näsa, tusen andra grejor som borde vart med. Synd att jag inte är sjuk jämt. Då skulle jag jämt skriva på den här bloggen.

Autofotograferingsmidsommar för själen

2006-07-04T20:51:00.000+02:00

Så här såg det ut på midsommarafton då jag och J och Martin hälsade på hemma hos vännerna Ola och Jonna och deras tre sköna ungar. Du store vad vi grillade! Man trodde aldrig det skulle ta slut. Sill fanns där också och framåt natten fick man höra gamla Executive Slacks-tolvor.

Det hela utspelade sig i deras lilla lilla stuga som ligger bland höghusen i den ofattbart osexiga stadsdelen K-bäck. Allt är bara tjugovåningsbyggnader utom deras hus! Inte konstigt att många människor tror att det är farligt att hälsa på dem där i deras trädgård. Man vet inte vad som kan hända, säger folk. Och kanske är det så att man måste nerver av stål och ett hjärta av sten för att stå ut där. Men är det något som utmärker mig, J och M så är det just det! Oss och Riddar Tengil.

Autofotografering

2006-07-04T20:27:00.000+02:00

Det betyder att fotografera sitt själv. Man fotograferar alltså helt enkelt sitt eget jag. Det har jag gjort en jäkla massa på det sista! Med min mobil. Så här försöker jag exempelvis bevisa att jag verkligen var på Smockholts aningslösa universitet sisådär den fjortonde juni. Men vänta... vad är det där han har på bröstet? En namnskylt? Då kan vi kanske ändå få bevisat om han verkligen var där! Synd bara att man inte kan se så noga när det står så smått. Jaja, det spelar kanske ingen större roll, visst, vi tror säkert att bilden föreställer författaren till denna blogg och inte typ någon helt annan, men jävligt cool. Säkert.

Onaturlig musik

2006-07-04T19:18:00.000+02:00

Det kan också påpekas att det på det sista kommit två skivor i genrern "melodramatisk, storvulen och överdrivet känslosam RÅKK med sådär bånglande gitarrer" som förmodligen kommer att rädda den. Efter Coldplay och deras skövlingsraider har ju denna genre haft det lite tufft, och många har med mig räknat ut den. Vi har länge behandlat genrern med en sorts "hellre missa några möjligtvis halvokej band än att riskera en sekund av onödigt Coldplay-exponering"-mentalitet. Och hitintills har detta varit befogat. Dock har alltså en anomali smugit sig in i genren och motbevisar den sanning som säger att det aldrig går att återuppliva den genre som en gång strömlinjeformats av såna där dinosaurieband, en sorts reva i den symboliska ordningen som tillåtit Band Of Horses och Thursday att få till ena riktigt helvetiska dundermaskiner till album. "Everything All The Time" och "A City By The Light Divided" respectively. Köp dem redan!

Det var som i en sommarstuga

2006-07-04T18:51:00.000+02:00

Det var som i en sommarstuga som jag var i förra veckan och vi var många och det hela slutade på nåt vis med att jag fick ögoninflammation eller rättare sagt nån sorts sår på hornhinnan som gör att jag måste stanna inomhus här i min lägenhet i ett par dagar till.

Har du varit på landet någon gång? Det var där som människor bodde förr i tiden. Jag själv var med om många underbara öden och äventyr då jag besökte landet förra veckan. Och veckan innan dess så fick jag åka och planera vårverksamhet till det förnäma TAP-seminariet på självaste Säröhus, en sorts tempel byggt av radhus och som inretts som en sorts helgedom till den mäktige monark vi alla minns som Tenniskungen. Och inte nog med det, veckan dessförinnan så var jag i huvudstaden i typ nästan två veckor! Där fick jag solutslag, gå på kongress, sitta i park med folköl och allt, träffa mina söta vänner och de allra mest bedårande kollegor man kan tänka sig samt frottera mig i Blå Hallen.

Jag kommer nog att vara hemma, inomhus och med neddragna gardiner resten av i dag då solljus gör så inihelvete ont i ögonen fortfarande. Om ni har tur så kommer jag att skriva nåt mer om de senaste veckornas ständigt pågående fest medans jag gör det. Och egentligen är det ju därför jag är här – för att underhålla alla mina tusentals fans med underfundiga formuleringar, tokroliga funderingar och min sedvanligt buspojkscharmiga glimt i ögat. Det är ju därför ni älskar mig! Och utan er vore jag ju inget – kom ihåg det, att även om jag jämt och ständigt är tvungen att umgås med de rika och berömda och sitta och gona mig i pöbelns avgudande blickfång, så glömmer jag inte varifrån jag en gång kom. Jag är fortfarande Jakob från kvarteret! Ja, jävlar.

2006-05-21T01:37:00.000+02:00

Timmen är inte så speciellt sen men ändå så kommer man hem nu efter flera olika ställen. Ett rykte har spridit sig i utegöteborg och Gud give att det är sant, nämligen att Lordi har vunnit Eurovisionsschlagerfestivalen. Ho ho, det är då sannerligen för bra för att vara på riktigt! Detta måste helt klart vara början till en ny civilisation, väsenskild från den vi tidigare kände. Nu kommer allt att ändra sig. Till det bättre? Ja, det finns väl ingen annan möjlighet, finns det?

Ja må jag lev(erer)a

2006-05-14T14:41:00.000+02:00

Det har hänt så mycket sen senast. En resumé kan bli hur lång som helst. Några saker är dock viktigare än annat, främst två. Behold:

Coola tjejen J bor precis så att man från hennes vardagsrum ser in i ett fönster på musikens hus, ett ställe där det oftast has konserter med band bestående av grabbar med nitarmband och usla kläder. En kväll för några månader sedan stod jag där i vardagsrummet och skådade in där i fönstret, tvärs över gatan, och banne mig om jag inte tyckte mig se självaste Dark Funeral husera runt där inne! Med corpse paint, läder och allt! Jag blev så exalterad att jag var tvungen att kolla om jag verkligen hade rätt och visst, nog skulle de spela där i kväll enligt den stora dagstidningen. Sedan var planen att jag skulle filma dem med min mobiltelefon, men då fick jag liksom för mig att de upptäckte mig så jag vågade inte. Jäklar oxå. Dark Funerals vrede vill man ju knappast dra över sig. Men sedan dess har i alla fall nämnda mobiltelefons ringsignal utgjorts av The Blackwinged Horde, det gamla örhänget från Vobiscum Satanas, för att de åtminstone på något sätt skall ha lämnat några avtryck där. Varenda gång telefonen ringer sätter jag hjärtat i halsgropen och jag har medelst denna signal skrämt åtminstone fyra svagare personer av spårvagnen vid olika tillfällen.

Själv har jag också flyttat. Jag har räknat ut att min nuvarande lägenhet blir min sjunde bostad på lite mindre än två år. Nu tänker jag dock bo kvar ett tag. Dessutom är det mitt eget kontrakt. Där fick du, resten av världen! Just när du räknat ut mig!

Ja, det var väl det viktigaste; jag har flyttat och dessutom sett Dark Funeral byta om/sätta på sig sitt ansikte. Good stuff, eh? J har dessutom lovat mig att jag som present på min (snart förestående) födelsedag skall få se just Dark Funeral spela på den lilla parkeringen på den öppna platsen utanför mitt fönster där jag bor i Johanneberg. Hon har sagt att de skall spela Happy Birthday, men för mig går det lika bra vilken födelsedagsmarsch de än spelar. (Faktiskt tror jag att jag skulle föredra Ja må han leva.)

Orrarnas fylogenetik

2006-05-14T11:03:00.000+02:00

Jag och J satt i köket och pratade om orrar. Jag har under en tid funderat på dem. Inte på orrarna själva så mycket, men på andra saker, som t.ex. vad det är som gör ekorrar till orrar. Är inte ekorrarna ett däggdjur? Lägger de ägg? Och ollonborrarna, ett annat exempel på orrars artöverskridande. I alla fall hoppas jag att avstavningen är sådan, alltså ollonb/orrar. Jag får ångest av alla andra tänkbara alternativ. Jag har funderat på det här, hur jag på något tänkbart sätt kan få ihop orrarna. Men det är banne mig svårt. Man tycker att språket får skylla sig självt för att det förbistras när det nu stämmer så dåligt ihop, allting. Hela det västerländska tänkandet suger. Ned med det västerländska tänkandet! Det är skitkasst.

Så tänkte jag länge. Mitt problem med orrarna var liksom bara ytskrapet av ett djupt gående problem jag hade och har med språket och tänkandet - det är liksom dumt i huvudet, eller jag blir det när vi kombineras. Som tur är finns det folk som arbetat på det där västerländska tänkandet för att bättra på det lite grann. Och, förstås, för att förstöra för de som krånglat till det genom alla dessa århundraden - Platon, Kant, Hegel, Descartes, Lacan och dom. Jag talar förstås om Deleuze och Guattari. De är banne mig ett par riktigt bra filosofer!

D&G, the Dolce & Gabbana of french theory, har till exempel hittat på sådant som att racerbåten är släkt med kapplöpningshunden. Däremot är ingen av dem släkt med arbetshästen. Och det bästa av allt är att när man läser det här så förstår man att det är sant! (I alla fall på det enda sätt skrivna uttalade hävdanden kan vara sanna: det är liksom produktivt av ny verklighet.) Hurra för dem. Hurra! Hurra! Länge leve Deleuze och Guattari! Och hela livet för den delen! Ja, jävlar, allt blir bättre av att Deleuze och Guattari och jag finns, det måste jag säga.

Cybernetic word crunch-a-tizer

2006-05-13T23:34:00.000+02:00

På Kapten Krisps hemsida, http://www.capncrunch.com/, kan man aanvända sig av den cybernetiska ord-krispatiseraren, en genialisk uppfinning som slår en med häpnad. Man får fylla i några ord, trycka på en förkrispningsknapp och, voila!, så får man en konstig gegga av ord som saknar både rim och reson. Mina förväntningar på denna fantastiska maskin var högt ställda, men jag måste tyvärr säga att jag blev lite besviken på resultatet. Jag hade förväntat mig ännu mer. Men visst, det är ändå helt ok, det hade kunnat vara värre. Men av vissa föväntar man ju sig det allra bästa.

Så här blev resultatet när jag använde den cybernetiska ordkrispatiseraren:

Do you hate word puzzles like I do? I like them less than I like sushi . I've seen word games on other web sites already, but I heard the ones at capncrunch.com are lifelike . So I decided to try the Cybernetic Word Crunch-A-Tizer anyway.
Harbinger , what a/an snappy waste of time! It was so much like ethnology homework it wasn't funny. I thought I would be creating a/an fishy adventure, but I wooly just made this masterful paragraph. It was cool the first twenty-three times I tried it, but now it's getting sassy . If they want to have a really cool web site, they should make it easier for visitors to porn surf and google .
Hey, wait a second. This isn't what I thought it was going to be. It isn't so poofy . Crap! this thing chilly twisted my words!

Återkomsten

2006-05-13T23:27:00.000+02:00

Jag tror att vi här i Europa aldrig riktigt begripit hur stor Kapten Krisp egentligen är i Amerika. Och när jag säger Amerika menar jag inget mindre än "the united states over there".

Vad sägs om den meningen? Riktigt hemsk, om du frågar mig. Jag skrev den alldeles nyss och när jag skrev den hade jag en idé om att göra en travesti ellervahetere på han vad hette han nu som skrev det där fanzinet då när det nu var, typ förr. Han skrev helt hemskt och gav dessutom luft åt eländiga åsikter som t.ex. att Belinda Butcher och Kim Gordon adderade sexuell karisma till MBV resp Sonic Youth, att det var därför det var bra att de fanns. Men nån måtta får det vara på tokigheterna!

När jag läser inledningen till denna entry förstår jag dock att jag skulle fortsatt på det första spåret i stället, det om Kapten Krisp. Det är inte bara sant det som sägs där, det är också ett spännande ämne. Speciellt för mig. Jag älskar Kapten Krisp. Inte bara flingorna utan främst själva kaptenen. Jag kan inte för mitt liv begripa hur det kan vara så att Kapten Krisp inte är en riktig människa av kött och blod utan bara en påhittad figur!

Googlar man på Kapten Krisp så får man 7 träffar. Googlar man däremot på Cap'n Crunch, kaptenens amerikanska alias, får man 245 000 träffar! Där ser man något om proportioner. Enligt Wikipedia är Kapten Krisps dopnamn Horatio Magellan Crunch, och man ges där en ganska utförlig biografi över Kapten Krisp, hans yrkes- och familjekarriär, hans drömmar och visioner, och även en del annat viktigt. Kort sagt, det är en början på det stora äventyr som är Kapten Krisp. Surfa dit och se ert liv ta en ny vändning: http://en.wikipedia.org/wiki/Cap.

Extraterrestrial lovemachines of ethnographical research

2006-02-09T18:06:00.000+01:00

Äsch, skall man ha en jäkla blogg så måste man ju publicera saker. Jag skulle ha tänkt på det där innan; man måste liksom ha nåt att säga också. Har man inte det så får man publicera bilder på sig själv istället, en nödutväg jag ju använt innan och förstås inte direkt är främmande för att använda igen. Ha! Här fick ni:

Till skillnad från bilden nedan så är denna en exakt avbildning av verkligheten. Inga effekter har adderats och texten svävade liksom ovanför oss ända tills vi hoppade på tåget på Norrköpings Station och åkte hem.

Overlords of materialist ethnology

2006-01-20T12:41:00.000+01:00

Jag kom på att jag ju inte behöver skriva något alls! Istället kan man bara publicera bilder man tagit på en konferens i somras! Som den här till exempel. Bilden är tagen i somras på den första nationella cultural studies-konferensen, som hölls i Norrköping i typ Juli nåt sånt. Den föreställer mig själv (höger) samt mina etnologkollegor Jocke (vänster) och Niklas (mitten). Det förbluffande är att vi själva inte alls visste att vi såg såhär mäktiga och ondskefulla ut. Det visade sig först efteråt! Texten på bilden har förstås adderats senare för tuff effekt. Den fanns inte i verkligheten.

Äntligen delar jag alltså med mig av idolbilder av mig själv och mina kollegor, något jag fått många tusen mejlfrågor om. Och vet ni vad, om man klickar på bilden så får man den i mycket högre upplösning! Så då kan ni blåsa upp den till typ en hel motivtapets proportioner! Tänk er det ni, mig och Niklas och Jocke i naturlig storlek hemma i sovrummet! (Och påstå inte att ni aldrig tänkt den tanken förut.)

Oändligt är vårt stora äventyr

2006-01-20T12:12:00.000+01:00

Okej, det var ett jäkla tag sen jag skrev in en ny entry sist, inte minst tack vare den mycket givande och berikande diskussion som utbröt i samband med mitt förra inlägg. Tänk att ett inlägg så enkelt och anspråkslöst kan generera så mycket diskussion, berörande allt från indierövens genealogi till ett uppgrävande av gamla lik såsom King Kurt And The Saurkrauts! Det var då sannerligen mer än jag vågat hoppas.

Och förresten, det har ju egentligen inte hänt så mycket i mitt liv, jag har ju bara fått ett bättre reglerat kärleksliv och flyttat till ett tornrum med kupoltak och verkligt förtrollande utsikt över hela denna stad från sin plats där strax ovan Vasagatan. Skulle sånt vara nåt att skriva om så skulle jag ju inte ha nåt annat att göra än att skriva blogginlägg, frågan kvarstår förstås vad det skall bli istället. I värsta fall kommer den här bloggen att bli en sån där där jag bara skriver om dagens outfit med kompletterande digitalfotografi med avhugget huvud, sådär som alla de där tjugotreåriga tjejerna har på sina bloggar. Vi får se, det viktiga är förstås att komma vidare.

Två ton tennis

2005-12-17T16:37:00.000+01:00

Det har visat sig att den indiehumor på det sista förekommit på Delete Forever inte har träffat riktigt rätt. Trots att det t.ex. var flera år sedan Rockmonster var aktiva så är världen tydligen inte redo för genren "Rockmonstervitsar"’, bara ett av många exempel på hur ett band kan vara långt före sin tid. Som praktiserande etnolog kan jag dessutom inte annat än att konstatera att det inte går att presentera en färdig kategori material för världen och hoppas att det passar – det hela måste tydligen komma liksom nedifrån (vilket förstås får mig att önska att jag startat denna blogg för sju år sen, innan jag började med allt det här doktorerandet och blott var en i en massa indiekids). Men att avliva ett tema som detta är inte något som kan företas helt i det tysta. Det måste markeras med en sån sjujävla smäll så att världen aldrig helt hämtar sig efteråt. Därför har det bestämts att jag måste ge luft åt en av de mörkaste hemligheter som dväljs i mitt sjuka, men rika, inre bestiarium av indiehumor-parafernalia.

Minns ni Souls? De var banne mig ett av de grymmaste band vi haft äran att få erbjuda ett hem för i denna Svea Rikes andra stad. Och Göteborg är ändå landets typ bästa musikstad! Tillsammans med en massa andra städer förstås. Men bättre än Souls har det inte ofta blivit.

Cecilia, som sjöng, var noga med att vara skandalös i sina uttalanden i TV och tidningar. Det måste man uppskatta henne för. Det var mycket kroppsvätskor och gaser med mera. Låtarna handlade om knullapor och sånt där. Dagens indieelit framstår då sannerligen som fega råmesar vid vilken jämförelse som helst! Då Souls 1994 intervjuades i Nöjesguiden i samband med releasen av deras debut-LP "Tjitchistchsiy (sudëk)" så sade Cecilia att hon var så trött på att vara tvungen att provocera och vara så förbålt utmanande hela tiden. Varför förväntade folk sig sånt, vafaan, hon var väl en människa hon också, varför skulle hon jämt behöva vara fanbärare för all jordens smaklösheter? Sedan kunde hon ändå inte hålla sig ifrån att framemot intervjuns slut drämma till med den helt obetalbara repliken "Vi är en jättekuk i indiepopens röv!" Makalöst, visst? Vi älskar dig, Cecilia!

Tiden gick, vi alla grät bittra tårar då Souls beslutade sig för att gå skilda vägar några år senare. Vi hatade livet och hela världen, men främst av allt förstås djävulen i väst, Amerikas Förenta Stater, vilka ryktesmässigt utnämnts till skälet till splittringen (turné med Bush… vem skulle överlevt något så rysligt?). Då tiden var inne för mitt eget rockband COARPNC att få en sån där Nöjesguiden-helsida visste jag mycket väl att jag var förpliktigad att avsluta intervjun med repliken "Vi är en jätteröv på indiepopens kuk!". Det var min plikt, mot Souls, mot Nöjesguiden och mot mig själv. Men det visade sig förstås att jag var fegare än Cecilia. Så jag vågade inte säga det.

(Jag är inte säker på vad det betyder. Det var en hyllning liksom. Och nu är jag fri! Äntligen kan jag lämna detta bakom mig och ha ett normalt liv! Och ni slipper mer indiehumor.)

I was Tanita Tikaram´s mutant lovetoy

2005-12-11T17:44:00.000+01:00

Okej, nu är alltså isen bruten och ordvitsandet en gång för alla introducerat här på bloggen min. Det enda som väntar nu är ett jordskred av usel humor. Jag har försökt hålla dylikt borta härifrån, men nu när jag liksom överlistat mig själv genom att i mitt förra inlägg linda in det i en historia, så finns det inte mycket att göra. En trojansk häst, igen.

Det var ju det här med indie-humor, till vilket vissa artister och band lånar sig särskilt gärna. Jag ränker på Harlem, det nya bandet som inhemska stoltheterna Service har signat och släppt EPn "Game & Watch". Bandet (duon) spelar en sorts macho-elektro, mycket dansbar och riktigt bra. Man frågar sig dock varför bandet valt det föga manliga namnet Harlem, som ju inte direkt korresponderar med bandets i övrigt ganska hårdföra ambitioner. Skulle inte Hingstlem eller, ännu hellre, Tjurlem vara ett lämpligare namn?

Till råga på allt så utgörs ena halvan av Harlem av en kille som heter Martin och som förr var med i ett band som hette Rockmonster, ett namn som verkligen tilllåtit mig att tas tag i av mitt göteborgska arv och om vilket jag således utvecklat en hel genre av vitsar. Vad sägs t.ex. om:
"Man måste säga att dina låtar följer ett visst rockmönster."
"Denna arketypiska rockmusik borde ställas ut i någon form av rockmonter."
"Men Martin, du dricker ju kaffe som den värsta rockmoster!"
Osv, osv, osv.

(Jag ser mig också tvungen att påpeka att jag alltså tycker att Harlem och Rockmonster svänger som tusan båda två och att Martin, vad jag förstår, är en väldigt trevlig prick. Det är alltså mitt göteborgsarv som TVINGAR MIG till detta, varför det ju var ett elände att jag nu en gång för alla öppnade upp Delete Forever för denna mörka sida av mig själv och min verksamhet.)

Min favoritställning

2005-12-11T16:14:00.000+01:00

Alltså, jag känner att jag behöver mer erkännande för det här skämtet som jag sa (skrev) igår. Så här var det.

Jag var på kalas hos H och C och de hade fått en sån där "mina kompisar"-bok av I, fast den var liksom för vuxna så det stod såna där saker som "Min favoritmaskin: …………." i den och så skulle man fylla i, ni fattar principen. ("Men vilket djur liknar jag egentligen?" I: "Hundvalp! Du ser precis ut som en hundvalp.") Ungefär hälften av frågorna handlade förstås om sex.

… Eller gjorde de verkligen det? Jag tyckte att jag hittade på något så ini helvete kul då jag på frågan "Min favoritställning: ………." svarade "tandställning". Jag tyckte det var så skoj att jag ville att alla andra skulle berömma mig för min enorma slagfärdighet och uppfinningsrikedom. Så jag skrattade högt åt mitt skämt och då vart alla andra tvungna att fråga vad det handlade om och jag således fick läsa upp vad jag skrivit (smart, visst?). Men det var nästan ingen som tyckte det var lika kul som jag hade tyckt själv. Så går det när man umgås med småsinta typer som vägrar erkänna ens storhet!

Idag är sista dagen i ditt hittillsvarande liv

2005-12-09T23:12:00.000+01:00

Kambrater!

Jag har hållit på och tuggat på nånting ett tag. detta är första delen av något som kommer att fortsätta och bli nåt stort och viktigt typ sen, tre fyra inlägg fram i tiden. Det viktiga kommer sen, alltså. Men det som redan finns är rätt bra det också. Håll till godo, alltså. Håll till godo, annars dödar jag er!

/er bäste vän, Jakob

:
Jag började närma mig de där berömda trettio, men det var på den tiden då farmor fortfarande var pigg och rask, så man åkte fortfarande hem till henne på födelsedagarna och var på kalas. Då fick man bland annat träffa Broren, en av mina gammelfarbröder, han som vart gift med farmors minstingsyster Mimmi. Jag hade strax innan jag fyllde tjugofem börjat utveckla en faiblesse för kostymer. Kostymer var Nick Cave, Burt Bacharack, Lustans Lakejer och Michel Foucault, de var dekadens, skarpsinne, allvar och magisk mörk poesi, de var livserfarenhet, engagemang och blasering i liksom ett enda underbart ihopsvept paket. Barnsligt som bara sjutton, men för de gamla såg jag nog ut att ha blivit särdeles mycket vuxnare och mognare då jag tidigare avverkat stilarna hårdrock (som elvaåring), synth (som fjortonåring), svartrock (som sextonåring), nån form av trashgoth (som artonåring), indie (som tjugoåring) och grunge (som det hela gled över i nån gång efter tjugo).

Och Broren frågade mig om det möjligtvis var så att jag nu, när jag höll på att bli vuxen (vilket förmodligen framstod som mycket sent för Broren, vars generation tvingats både se ut, tänka och fungera som vuxna redan i tonåren) märkte att jag började lyssna på musik på ett nytt sätt. Var det kanske så att jag började lämna tonårsmusiken och närma mig en mer vuxen musiksmak?

Det var det ju inte. Jag har alltid gillat bra musik. Och bara för att jag var över tjugofem så betydde ju inte det att jag plötsligt misslyckades med att höra det fantastiska hos Skinny Puppy, Cure, Jesus Lizard, Slint, John Coltrane, The Smiths, My Bloody Valentine, Nitzer Ebb eller vad som helst som hade varit livsintensifieringsknarket i mitt dittillsvarande liv. Och då jag sa till Broren att det snarare var så att min musiksmak bara blev större för varje dag, att jag blev bättre och bättre på att ta till mig även mer extrema musikformer ju äldre jag blev, så förstod jag själv att musiksmak inte är åldersbetingat på något sätt, att det handlar om helt andra saker. Tyvärr så dog ju samtalet ganska snart efter (och kanske i och med) det.

Wenster/Mattsson World Domination

2005-12-04T23:18:00.000+01:00

Ni fattar inte vad grymma grejer man hittar när man går igenom gammalt skräp i en bortgången släktings lägenhet! Regimnivån på det här kortet måste ju betraktas som oerhört hög. Utan att lämna ut några oskyldiga mer än nödvändigt kan jag säga att alla på kortet (som, märk väl framkallningsdatum i kanten, är från mars 1970) är kär släkt till undertecknad. Huvet som sticker fram till vänster och på nåt besynnerligt sätt ser ut att vara tvådimensionellt och fasttejpat på väggen tillhör Maja, min framlidna farmor, all frid vare med henne.

Vad kan man säga? Kompositionen, färgerna, stylingen… kortets huvudpersoner, farmors huvud, strömbrytarknappen, väggklockan. Tapeten… gudabenådad, inget mindre än så. Man saknar ord. Hunden hålls av en kvinna som några år senare skulle komma att avla nästa generations förstfödsling, den store Jag Själv. Självaste hunden hette Nettan och tillhörde faster I-K, som inte är med på kortet. Jag minns Nettan från min barndom i Borås, hon var fortfarande med fram mot slutet av sjuttiotalet men gammel och skranglig, jag brukade på uppmaning av farmor bära henne upp och ned för den heltäckningsmattebeklädda trappan med de mörkgröna vävtapeterna i vårt radhus i Borås. Jag var inte säker på hur jag skulle umgås med Nettan i övrigt så det blev en jäkla massa bärande upp och ned för de där trapporna, vare sig Nettan ville eller inte, hon var liksom för svag för att göra motstånd så det var bara att finna sig. Jag minns att min morbrors familj vid samma tid hade en katt som hette Cesar. Jag försökte vid ett tillfälle bära Cesar ned för trapporna också, vilket vart helt fel, Cesar blev fullständigt pissed off och fräste och rev mig på handen. Fördömelse över dig, Cesar! Om du ändå varit lika svag och försvarslös som Nettan!

Daltorpsgatan lounge

2005-12-04T22:55:00.000+01:00

Detta blytunga kort föreställer inga mindre än det gryende sjuttiotalets coolaste katter, nämligen min far flankerad av syster Inga-Karin. Pappas kostym lämnar inget övrigt att önska, snäv och kroppsnära i brun manchester, med breda slag men strax innan sjuttiotalets groteska byxbensutsvängningar gjorde världen fulare (men skojigare). Han är tjugofem år på kortet. Faster I-K gör en helt knäsvag, med svarta pumps, vita strumpor och långärmad svart klänning som slutar nånstans strax under ljumskarna, komplett med Yorkshireterrier som accessoar och allt. Gud, vad jag älskar livet!

Maja

2005-12-01T23:33:00.000+01:00

Där satt vi i bänkarna och lyssnade på prästen och musiken, pappa och auntie Karin hade valt musiken, orgeln och fiolen spelade Ave Maria och predikan handlade om att "jord skall du bli igen" betydde ett återlämnande av kroppen i Guds skapande hand, kistan stod där framme och blommorna var överallt. Alla hade velat köpa blommor till Maja, hon som alltid hade velat se det positiva i livet. Det gjorde hon fortfarande. Hennes värld var så ljus. Där var vi allihop, jag i finkostymen och nya slipsen, min bror influgen från London, hennes barn som var min pappa (med hustru Eva) och syster Inga-Karin och mina kusiner Paul och Dan från USA. Men där var också barnen till flera av hennes sex bröder och minstingsystern Mimmi och hennes familj. Hennes kompis Ingrid Hansson, min rökarkompis på balkongen där på Daltorpsgatan under otaliga sjuttio-, sjuttiofem-, åttio- ochsåvidare-årsdagar, den sista av min farmors väninnor som fortfarande lever (och som röker mer än nånsin. Över nittio och känt farmor sen de jobbade tillsammans på fabrik som sjuttonåriga flickor. Dessutom min idol.). I ett hörn satt kusinerna – Kerstin, Inga, hon den varma som jag glömmer namnet på och som liksom får oklarare ögon för varje år. Gamla kämpar, hjältar som tagit fram finaste klänningen ur garderoben för att ta farväl av Maja på hennes sista resa. Finskorna, festkappan. Jag tror Inga hade lite färg på ögonlocken också.

Och vi gick fram först till kistan, de två barnen och Eva och så barnbarnen som var jag och min bror och amerikakusinerna, och stod där tysta med våra rosor i händerna, vi var så stora allihop och så små. "Tack Maja" sa min pappa, "Tack för livet". Och la sin ros på kistan. Orgeln var en mjuk dimma runt oss. Tårarna gjorde ont i halsen och smakade så salt, det var den ohemskaste sorg som känt mig. Tack för livet. Mitt också. Det var så rättvist att Maja skulle få all denna sorg, att hon skulle lämna oss just nu. Alla vi som stod där stod ensamma kvar, hon som föst ihop oss allesammans hade dragit vidare, Maja hade följt de kosmiska stormarna ut mot evigheten. Och vi stod ensamma kvar, ensamma allihop, och jag stod där vid evighetens rand och jag var en gång det första barnbarnet, och regnet utanför, det hällde ned på Örgryte Gamla Kyrka den 1 december 2005, halsen full av tårar och jag lägger min ros på farmors kista och hälsar henne farväl, aldrig aldrig mer får jag träffa dig igen.

Den dåliga boken och den bra boken

2005-11-29T22:05:00.000+01:00

Sedan jag flyttade in i Jonatans lägenhet för drygt ett halvår sen har jag läst två böcker som stod här i hans bokhylla. Det är ett ganska bra facit för mig; jag läser nästan ingen skönlitteratur alls. Det gör jag rätt i. Författare kan ju fan inte skriva.

Den första boken korroborerade denna utsaga. Efter att ha läst "Den hemliga historien" av Donna Tartt verkade det som om böcker faktiskt var ännu sämre än jag minns dem. Den började uselt, fortsatte hemskt och slutet var bottenlöst.
Varför läste jag den? Det var mysigt liksom, jagvetinte, det var en kul grej, det regnade ute och jag hade inget att göra och när jag väl börjat gick det inte att sluta. Och så tänkte jag att jag kunde skryta med att ha läst en roman. Men jag har just inte skrutit för en endaste person med att jag läst "Den hemliga historien".

Jag har ingen aning om varför jag skulle börja läsa den andra boken, men det visade sig vara en bra idé. Redan titeln liksom andas och lever. Boken heter "Jag smyger förbi en yxa". Beate Grimsrud har skrivit den. Den är så bra så att jag fortsätter skriva den även om jag läst ut den. Jag tänker att det kanske är den som har skrivit mig. Den skriver mig fortfarande. Vem är Beate Grimsrud?

:

Jag ligger i snön och kippar efter luft, det gick inte. Jag kunde inte annat än att bli sprinter, världens snabbaste sprinter. Jag reser mig, går mot stora vägen med lycka i bröstet. Jag vinner fast jag inte har bestämt det, för jag vill vinna. På mig väntar bara något gott, det kan inte vara annorlunda. Det är typiskt.

När jag kommer in i hallen hemma är det märkligt tyst, plötsligt vet hela kroppen att någon har dött. Det tar lång tid att få av pjäxorna. Väl inne förstår jag att syskonen har gått och lagt sig, men jag måste fråga mor.
- Har någon dött?
- Tänker du på någon särskild?
Och då tänker jag på mor, men säger det inte.

Kristoffers hunger

2005-11-15T22:30:00.000+01:00

Om man, såsom jag är, är doktorand i etnologi så får man om man vill åka på de nationella doktoranddagarna. Men bara en gång om året. I år var ägde det hela rum på Södertörns högskola, och fram på fredagsaftonen skulle man gå ut i ett liksom litet etnologgäng och äta på lokala stamhaket (för Sara, som bodde i Flemingsberg där högskolan ju ligger,) Restaurang Flinta. Där skulle man äta upp en mängd förbeställda pizzor som hade bakats medan vi höll på med en massa etnologigrejer.

Pizzabagaren var en hjärtlig karl som inte tog några fångar då han basunerade ut namnen på de pizzor som langades fram ur köket. Då han ropade namnet på en pizza så skulle man ådra sig hans uppmärksamhet, och innan man visste ordet av så stod pizzan där plötsligt på bordet framför en.

Mitt emot mig över bordet satt Kristoffer som doktorerar i Lund. Han för inte mycket oväsen. Inte heller är han de stora gesternas man. Tyvärr satt Kristoffer i pizzabagarens döda vinkel: då pizzabagaren höll upp den pizza på vilken han för tillfället bjöd ut till den hungriga etnologipöbeln så höll han den samtidigt precis så att han inte kunde se Kristoffer bakom den. Varenda gång han proklamerade "Vegetariana!" – och det var ofta, för de flesta etnologer är vegetarianer – så vinkade Kristoffer diskret med ena pekfingret och sa tyst "Jag! Jag skall ha Vegetariana!". Varenda gång gick pizzan till någon annan, som också hade beställt en sådan.

Utom den sista gången. "Vegetariana! VEGETARIANA!" dundrade pizzabagaren och höll den så att han inte kunde se Kristoffer. "Här! Det är jag som skall ha den!" skrek Kristoffer alldeles tyst och stillsamt. "Är det verkligen ingen som skall ha en vegetariana? För vi har fått in beställning på den här också!" "Jo jo, hallå! Jag har beställt en sådan!" sa Kristoffer och utsträckte vinkningen till att omfatta hela handen och till och med underarmen. Men pizzabagaren hörde ingenting. Han var för upptagen med att överrösta Kristoffer och hålla pizzan i vägen så att han inte kunde se honom. Så pizzabagaren tröttnade till slut och bar ut sin sista Vegetariana i köket igen. Tio sekunder senare kom han ut med två andra pizzor. En av dem var en Marinara, och det var vad jag hade beställt. Man kan säga att jag, trots att jag kunde förstå och delta i Kristoffers smärta, själv blev väldigt glad då.

Kan vi yla som vargar?

2005-11-15T01:01:00.000+01:00

När Animal Collective spelar blir allting till djur. Till och med väggarna inne på Nefertiti är med och skäller och gläfser och vrider sig och hoppar och skälver och skakar, när tjejen med tofsar får upp de anemiska fåntrattarna som satt sig på golvet framför scen och skrattar och ler mot de fulla killarna längst fram liksom helt glädjigt, skakar sina smala höfter och alla vill vara med. Ingen får sitta ned och inte någon vill. Avey Tare och Panda Bear, aldrig nånsin sova mer, i värmen och allt det där mellanregistret som sveper in oss i dans, luften dansar så vi behöver bara slappna av så går allting av sig själv.

Can you howl like wolves? Kan vi dansa med stolar och takpelare där inne på trägolvet? Fötterna vill bara omkring hela tiden. Rytmerna är så små, men när man väl börjat höra dem far de runt i hela kroppen, klanger som inte kan beskrivas som annat än just klanger, främmande fåglar runt omkring som tittar på mig och skriker i kapp med mig och med oss.

Jag lånar pengar för att kunna köpa en skiva, har Feels med mig hem i natten, den uppfinner en värld omkring mig nu när jag sitter här i min lägenhet med min laptop och skriver in Animal Collective i min egen värld. Just nu är den så öppen att nästan alla får vara med.

Farmor

2005-11-07T19:59:00.000+01:00

När man får ett allvarsamt telefonsamtal och blir hämtad i en bil som ens pappa sitter i och kör en själv och sig till sjukhuset, man stannar på parkeringen och hoppar ur, sedan är det en bit att gå till infektionskliniken där de också har de gamla som snart skall ha försvunnit. Pappan pekar på huset intill det vi går in i och säger att det var där du föddes för trettiotre år sedan, har du varit här sen dess? Då svarar man att man inte har. Och går in i huset.

Där inne i en säng i ett litet rum ligger en som man älskat i de trettiotre åren, ögonen slutna, andas som ett litet barn. Det är så fridfullt. Bröstkorgen hävs och sänks, luft ut, luft in. Hon är en fågelunge. Allt är så bräckligt. Hon är alldeles nyfödd. Jag har känt henne i hela mitt liv och aldrig sett henne sova. När hon vaknar igen kommer hon inte att tala mer. Hon har ingen aning om att jag sitter här på en stol bredvid och att allt är som det skall vara, i sömnen har hon krafsat bort syrgasslangen som hon fått då hon kom hit, men hon andas så fint att hon inte behöver den längre. Droppslangen sitter kvar som den skall.

När vi står där, pappa och jag, farmor i sängen med det tunna täcket över sig, i huset bredvid det där jag föddes, allt strömmar rakt igenom oss, gener som hon givit vidare till honom och han sedan passerat vidare till mig, kanske kommer jag att skicka ut dom i världen i ytterligare en ny konstellation… det vi bestod av för fyra år sedan är någon annanstans nu, någon annan eller något annat består av dem idag, om fyra år kommer allt det vi är idag, varenda atom, att ha flyttat vidare och bytts ut till något nytt som vi byggs upp av då istället. Allting strömmar igenom hela tiden, vi får vara former som alltihop bor i ett kort ögonblick för att sedan bytas ut av något annat. Allting fyller ut abstrakta strukturer som liksom kommer ihåg sig själva och låter bli att förändras då materien bara flödar igenom dem – genomet, kroppen, minnena, allt det vi tar med oss och som en av oss tre snart kommer att lämna.

Då vi skall gå ser jag hur pappa stryker henne över kinden. Jag stannar kvar då han gått ut och gör likadant och viskar till henne med ansiktet nära nära hennes panna. Jag vet inte om viskningen kommer att finnas kvar hos henne och ta emot henne då hon vaknar och undrar var hon är någonstans. Men hos mig kommer den att finnas kvar.

Punk är det nya jävligt kasst

2005-11-06T23:12:00.000+01:00

Ibland så ringer det en man känner till en och undrar om man vill gå med på en liten liten festival i en klubbstuga en söndagkväll, och eftersom den klubbstugan bara ligger några kvarter bort så tänker man att det skulle vara jättetrevligt att åka med den man kände dit.

Först var det DBHG, och de satt där och var dramatiska med sina turntables och distpedaler i vanlig ordning. Sedan var det ett litet band som låt sådär lite postpunk, de hade repat tre gånger så en av killarna till mig senare. Och inget ont om de heller, de gjorde så gott det gick med ruttet PA och lite för lite repning. Dessutom stod det tjejer längst fram på deras spelning!

Sedan gick det första av kvällens tre amerikanska punkband på. Punk är ju i USA ungefär lika svennigt som Per Gessle är här, så man hade ju kunnat ana sig till något ganska ointressant. Första bandet var tajta och bra. I ungefär två låtar, sedan gick det på fullkomlig tomgång, en växel i hela tiden; den ganska höga växeln. Efter två låtar kom det också fram en korvbehårad träskpunkare och satte sig på ett bord bredvid mig. Han stank av helvetet och var, som träskpunkare ofta är, över tre meter hög och väldigt stor tvärsöver och runtomkring också. Hela tiden puffade han på en joint som han tagit med in. Jointen fick nog hans vätskeutsöndring att eskalera för han spottade hela tiden på golvet. Jag gick och ställde mig någon annan stans, närmare scenen (som inte fanns utan banden spelade på golvet).

Redan då nästa band spelat sitt set fick jag nog och kom ihåg vad det är som är så dåligt med den mesta punk. Den låter ju för böfwelen som nazistmusik rakt av. Detta bandet var lika tajt men otroligt osvängigt, noll melodier, sidbena och rutig skjorta, bang bang bang tjoff tjong lät trummorna och oinspirerade gitarrsolon efter andra refrängen i varje låt, och ovanpå detta nån machoidiot som skriker och gapar och man fattar över huvud taget inte varför. Och denna förbannade marschtakt, fan, vad är det för fel på er? Är det omöjligt att åtminstone lägga in en backbeat då och då?

Då jag flydde ut från den enbarmliga tillställningen såg jag något intressant. Utanför stugan vid en liten grupp trädgårdsmöbler satt ett gäng punkare, sisådär tjugo stycken. Där satt de och skrålade, knarkade och pissade på klubbstugans vägg i goda vänners lag. En av dem var spottaren. Spelningen höll fortfarande på där inne, men det var här de satt som såg ut att möjligtvis kunna vara lite intresserade ut av musiken. De där inne såg liksom ut som vanligt folk, lite halvalternativa indiemänniskor kanske. Typ som jag.

Varför satt punkarna utanför och inte stod därinne som de väl liksom borde ha gjort? Kan det vara så att de var de första som insåg hur enbarmelig den musiken verkligen är? För det är ju de som är tvungna att lyssna på den! Punk är banne mig den nya anti-punk. Det enda som lite grann liknar den sexighet som ordet punk egentligen borde konnotera är elektro. Men då får det bara vara tjejer som spelar. Killar är det nya patriarkatet! (Fast inte bara strukturer denna gången utan verkligen konkret; riktiga killar. Det gäller dig också, Billie Vision and the dancers-sångaren!)

Fem krossar en taxichaufförs hjärta

2005-10-30T23:26:00.000+01:00

Jag kom på att det hände något ganska skojigt på väg hem från kalaset igår. Jag delade taxi med några vänner som också bodde i ädla Majorna. Taxichauffören var en mycket fryntlig man i trettioårsåldern. Hela tiden försökte taxichauffören lägga sig i våra samtal, men fick inte riktigt fatt i någon användbar tråd som han kunde ta tag i. I ren desperation försökte han slutligen helt sonika att överrösta oss och sa väldigt, väldigt högt att det här påminde honom om en rolig historia som han var tvungen att berätta för oss. Han började med att berätta att det var två missionärer och tjugofem kannibaler. Då sa plötsligt S som var med i bilen att hon mådde illa och måste spy, bilen stannade illa kvickt vid vägkanten, S hoppade ut och hennes pojkvän J efter, det kräktes som bara tusan där vid vägrenen (som en blixt från klar himmel var det! Helt oväntat!) och all uppmärksamhet som busschauffören lyckats avtvinga oss var som bortblåst.

Sedan sa J och S att de nog helst ville gå resten av vägen hem till Majorna, och så var vi bara tre kvar och så taxichauffören (jo, vi hade varit fem passagerare från början). Nu gick samtalet trögare och chaffisen var tyst. Jag tyckte lite synd om honom och sa att jag gärna ville höra om de två missionärerna och de tjugofem kannibalerna. Men då ville han inte berätta längre. Vi hade sårat taxichaufförens känslor.

Skäruppmagen skär upp magen tänk inte på morgondagen

2005-10-30T05:12:00.000+01:00

Det är något som är djupt fel med att man skriver såna här inlägg en lördagnatt. Det var ju samma förra lördan. Jag vet vad det är meningen att man skall göra istället. Ändå blir det inte det jag gör. Jag skall förklara.

Jag kom sent till vår replokal. Det andra bandet i lokalen, som heter Think-Box och som vi i mitt band älskar innerligt, skulle ha releaseparty och fest i lokalen. Det är en stor och fin lokal som det hållits fester i bortåt tjugo år. Av någon anledning hade bandet redan spelat då jag kom och ett annat band spelade istället. Det är inte detta jag vill skriva om.

Det var ett bra kalas, men ett ännu bättre kalas hölls i lokalen under våran där den polska kulturföreningen huserar. Jag klättrade dit via brandstegen. Där var det gott om fyrtioåriga hårdblonderade kvinnor och några män i dubbelknäppta kostymer. Allihop samsades om en synt, en cd-spelare och ett fruktansvärt PA. Man fick höra hemska versioner av alla Creedence-låtar man inte visste att man ens kände till. Det fanns naturligtvis även en mick med traditionellt karaoke-eko på. Några av de coolare brudarna som tidigare varit på vår fest hade på nåt sätt kommit dit även de; dubbelknäppta kavajer med för mycket rakvatten, blonderade 40-åriga kvinnor samt lesbiska dreadsbrudar med ryggsäck och yllesockar. Som tur är gillar jag dessa alla kategorier ganska mycket, och ingen blev heller arg över att jag var med där på dansgolvet.

Precis innan jag flydde från vår lokal – och inte helt oberoende av – så hade jag pratat med en finlandssvensk tjej. Jag visste inte att det var det hon var, men hon berättade det. Då hörde jag plötsligt att hon hade ett finlandssvenskt "tje". Hon berättade att hon nyss hade blivit "tjockerad". Jag gillade det och jag sa det till henne. Det skulle jag aldrig ha gjort, för hon blev sketförbannad. Alltid skulle hon då förföljas för sitt finlandssvenska ursprung! Jag flydde då upp på dansgolvet, men plötsligt var hon där också, och hon sa till mig att "Du ser jävligt bögig ut". Sen sa hon att hon ville vara uppriktig mot mig och att hon hade en stor och farlig hund hemma hos sig, så om jag ville följa med henne hem och sätta på henne så var det bäst för mig om jag inte var rädd för stora hundar. Hon liksom flåsade fram det i örat på mig på ett sätt så drypande och fuktigt att jag tvingades ut på brandstegen. Det var så jag kom ned till polackerna.

Väl hos de polska dansade jag som en idiot och hade det hemskt kul. Dreadsbrudarna dansade förstås bara med varandra, men vad kunde man begära egentligen? Plötsligt skulle några av dem (speciellt en) gå ut på brandstegen och det skulle således jag också. Jag började prata med den jag ville, men plötsligt stod en av de dubbelknäppta där och ville prata med mig och hålla mig ifrån de tuffa tjejerna. Den jävla fan! Han sa att han trodde jag var kung i baren. Jag förstod att han försökte ge mig komplimanger och att han trodde att jag var sådär ung som han själv inte längre var. Efter ett tag sa han att han hade ägt flera porrklubbar, Chat Noir och alla möjliga, och att han kunde se på mig att jag nog kunde få nästan vilken brud jag ville (så fel!). Då hade han också effektivt lyckats skrämma bort alla de söta brudarna som också stått ute på brandstegen och som var de jag egentligen velat prata med.

Då man fraterniserat med Göteborgs porrkungar vet man att loppet är kört hos de coola tjejerna. (Hade det inte varit det så hade förstås tjejerna inte varit coola och man hade inte velat ha dem[dock fick jag faktiskt en omotiverad men välkommen hejdåkram av en av dem! Hurra! Tack för att du var stor nog!].) Således begav jag mig återigen upp för brandstegen, tillbaka in i den lokal där vår egen fest hölls.

Även vår fest höll på att avta och nån sa åt mig att spela vad jag själv allra helst ville höra som sistalåt. Ett hedervärt uppdrag, vilket jag naturligtvis ville ära genom att spela den ohyggligt ofattbart grymma låt som utgör rockens allra queeraste ögonblick någonsin, dvs. titellåten från Burzums platta "Hvis lyset tar oss" som jag själv sett till hamnat i replokalen. Efter ungefär tre minuter av pardonlöst helvetesmangel från himmelriket så kom den finlandssvenska fram igen och försökte följa upp sin fruktansvärda raggreplik med följande missfoster till line: "Precis som den här musiken här låter min hund. Den börjar känna sig ensam nu!" Om jag blivit misstänksam då hon sa att jag såg ut som en bög, så blev jag nu närmast skräckslagen. Jag försökte snacka bort det hela, och efter en kort stunds grävande visade det sig som tur var att den hon allra helst ville få till det med var killen hon nyss suttit i soffan med och som hade en flickvän men som tydligen gav dubbla budskap. Jag uppmuntrade henne att strunta i flickvännen och köra sitt eget race ("men hallå, det där måste väl ändå vara hans eget ansvar") och då hon vände sig om såg hon att han var försvunnen. Hon skyndade sig ut efter honom och jag tänkte då inte vara den som skyndade efter och drog tillbaka henne.

Så jag kunde faktiskt ha fått till det ikväll, om det inte varit för dessa förbannade polska porrkungar ochsåvidare. Eller så fick jag iallafall triumfera i att tacka nej till nån som jag själv inte ville ha. Inte det allra bästa kanske, men bättre än inget? Försöker jag i alla fall övertyga mig själv om.

Alla måste bo i torn. Alla måste! Bo i torn.

2005-10-27T20:52:00.000+02:00

Nu skall jag snart bo i ett torn. Minns ni "Tornman" från första plattan av (fantastiska) 80-talsdepprocksorkestern Camouflage? Klart ni gör. Kommer ni också ihåg "Tower of Strength" med glamtanterna The Mission från samma årtionde? Baske mig, verkar det inte som om all sunkig goth egentligen handlar om torn.

Det behöver förstås inte jag bry mig om, inga jäkla depprockare kan förstöra det för mig längre. Jag skall bo i tornet i Vasastan och ingen kan hindra mig. Ett litet tag skall jag bo där i alla fall. Inneboende i stor lägenhet med gemensamt kök, trådlöst bredband, åttmeterstakhöjd. Jag skall använda tornatmosfären till att lära mig alla Georges Batailles böcker utantill. Jag skall sedan recitera hela skiten med dånande stämma då jag handlar mjök på min nya kvartersbutik på Vasagatan. För annars vet jag inte riktigt vad det skall vara bra för att kunna det.

Bara så ni vet.

Ett hån! Mot demokratin kanske, eller mot nåt annat.

2005-10-25T23:28:00.000+02:00

Är dokusåpaformatet verkligen ett hot mot demokratin? På debatt (TV1) utövas, just, en jäkla massa debatt. Den angår förstås SVTs nya politikerdokusåpa. Den obligatoriska protagonisten säger att det är ett hån mot skattebetalarna och mot demokratin som statsskick, detta för att dokusåpans form bygger på att det är de snygga och taskiga som får stanna kvar i programmet. Janne Josefsson flankerar, mannen som tillsammans med Evin Rubar kört den massmediala helvetesmaskinen över allt i sin väg med större övertygelse än någon annan, allt i den egna karriärens intresse. Janne hävdar med sedvanligt patos att han är en seriös samhällsjournalist och att hans uppdrag är att göra alla andra människors liv bra och rättvist utom politikers för de är den lägsta formen av liv så därför är det dåligt att göra sådan TV.

(Jag överdriver förfärligt mycket nu. Jag tror inte att JJ är ond, men att hans yrkesval och samhällsposition leder honom till en typ av argumentation som jag verkligen har problem med. Han inbillar sig verkligen att han "beskriver verkligheten", att media och han själv inte är maktfaktorer och verklighetsproducerande utan ett genomskinligt medium för sanningen. Just nu säger han i TV att samhällsjournalistik inte är konstruktioner! Jävvlar, han är nog faktiskt ond ändå.)

När hör man någonsin orden "svenska folket" utanför partipolitiken? Ganska ofta faktiskt. Så fort det vart någon form av TV-omröstning så heter det att det svenska folket sagt sitt. Och det ligger en massa poäng i det – det som möjligtvis skapar ett "folk" (det har aldrig funnits något) är inte en delad historia. Historien är ju alltid retroaktiv och fragmenterad. Det finns inget gemensamt ursprung. Däremot finns det en delad verklighet, ett "just nu" som är det som, hela tiden på ytan, skapar det utrymme som formar oss. Utifrån och in, inifrån och ut.
Är det något som skapar ett "folk" så är det detta.
Om dokusåpaformatet är ett hot mot något så är det nog den journalistiska idén att media är, just, ett medium för verkligheten, vanliga människors fönster mot makten och världen. Dokusåpan säger ju mer om vad som egentligen är viktigt här i världen (dvs: den skapar en stor viktighet omkring sina deltagare, för sin publik det blir viktigare och viktigare i världen.). Den stora skillnaden mellan, å ena sidan, dokusåpor och direktsända omröstningar, och, å andra sidan, valvakor och TV:s valarbete, är verklighetsanspråket och allvarstyngden. Och jag tror att det är denna klyfta, som journalister hela tiden själva hävdat finns – det ena på skoj, det andra på allvar – som håller på att försvinna. Media kommer att få allt större problem med att upprätthålla idén om en sådan åtskillnad då det visar sig att människor idag faktiskt tar det presumtivt larviga på stort allvar.
Fan vet vad allt detta betyder… det slutar visst inte med någon åsikt, som vanligt. Men med nån sorts analys? Typ som att det är fullt relevant att tänka på dokusåpor som representativ demokrati, eller i alla fall som sin generations närmaste ekvivalent.

För övrigt hyllar vi Rosa Parks minne idag, då hon trätt in i evigheten.

2005-10-25T11:04:00.000+02:00

och inget överjag

2005-10-25T00:54:00.000+02:00

Nietszches övermänniska har inget minne och inga åsikter

Voltaren/Voltaire

2005-10-25T00:04:00.000+02:00

Jag har förstått att åsikter är de finaste en människa kan ha. Den MÅSTE ha dem, annars är den ingenting värd. Åsikter är det nya bra. Människan är inte människa för att den har känslor, för det har djuren och växterna också och för allt vad vi vet kan mineralerna ha det de med, och de är inte värda någonting alls. Förutom som resurs för oss människor då, alltså. Det som inte djuren (etc.) har är just åsikter.

Jag har en åsikt men jag kan tyvärr inte berätta vilken den är. Den är väldigt kontroversiell. Egentligen är den ingen åsikt, den är en känsla som jag har försett med en övertygande kostym av argument, fakta, värderingar och annat som liksom skall fixera den och ge den legitimitet då jag talar om den med andra människor. De säger alltid att jag är intolerant och att de faktiskt känner flera människor som tillhör denna grupp som inte alls är sådana. (Jag kan försäkra om att det inte rör sig om en etnisk, biologisk, sexuell eller könad grupp utan en som definieras efter vad den håller på med. Det är detta "håller på med" som jag hatar och som åsikten handlar om.) Men jag går alltid ur dessa diskussioner med huvudet högt. Jag är nämligen oerhört smart. Jag förlorar aldrig denna diskussion, även om jag inte alltid vinner den. Åsikten handlar ju inte heller om människor utan om något som förvisso inbegriper människor men utan att för den delen vara dem.

Men det är oerhört jobbigt att ha åsikten. Det kräver att man låser fast tankarna i ett bergfast städ för att de inte skall hålla på och fara omkring som de vill och som de skall. Det kräver att jag håller mig uppdaterad på information och jobbar på min argumentering. Dessa saker tycker jag inte om att göra. De förtråkigar hela mitt liv och gör det sämre för alla omkring mig. Åsikterna gör att det där bergfasta greppet jag varit tvungen att etablera tankarna i också håller fast den där känslan i mitten av alltihop. Ja, den blir till och med starkare – ju bättre jag blir på att ha åsikten, desto sämre mår jag vilket i sin tur gör åsikten starkare. Ju mer energi man lägger på åsikterna, desto svagare blir det i en som inte "tycker" – det är ju ingen som tycker egentligen, i alla fall ingen som någon av oss kan kalla för "jag", det blir ju åsikten som äger oss i stället.

Själva illusionen om att det egentligen går att ha åsikter är det kitt som håller ihop fogarna i den ointagliga borg som är det humanliberala samhället. Detta går till såhär: jag säger det som jag just sagt, att "själva illusionen om att det egentligen går att ha åsikter är det kitt som håller ihop fogarna i den ointagliga borg som är det humanliberala samhället". Då säger det humanliberala samhället: "Men det är ju bara en åsikt! Då säger du ju emot dig själv! Och det skall du ha rätt att göra, för ävenomjagintehållermedomdinåsikt så är jag redoattdöfördinrättatthävdaden!" Detta beror på att det humanliberala samhället – de talande subjektens värld – hela tiden förväxlar det sagda med sägaren. Man skall vara en individ tycker och tror humanliberalismen. Språket är ett uttryck för den individens inre. Det som sägs sägs för att någon menar det, och
Vad humanliberalismen missar är att det är språkets form som lurar oss att tro att en upplevelse i själva verket är en åsikt: jag säger att "Jag såg en film. Den var väldigt bra". Det låter som om det är någon (jag) som tycker någonting (att filmen höll hög kvalité). Men så är det inte. Det är i stället så att film, filmduk, projektor, ögon, kropp och utöver detta en hel massa kompetenser – förmågan att tycka om själva situationen att sitta i biofåtölj i mörker, förmågan att tycka om film av just det slag som den man ser, förmågan att ansluta till det som finns där på filmen och lämna över kontrollen dit, osv – tillsammans genererar ett välbefinnande som får bo i kroppen på den som sitter där och är med om alltihop. När man föser ihop allting under ett kontrollerande subjekt och säger att det handlar om "tycker" så missar man allt det som egentligen gjorde det så härligt och fantastiskt – att subjektet liksom slapp att vara ett subjekt för en stund och tillfälligtvis lät sig sugas upp i något större. Fan, varför blir det alltid så långt när jag skriver? Kan jag inte sluta bara?

PS: Åsikten jag hade handlar inte om att det är dåligt med åsikter. Om nu nån trodde det. Detta är, som ni förstått, ingen åsikt. Det bara är så. De är dåliga och förstör. Och min åsikt som jag talade om handlar om något annat. DS

Överjaget, människans sämste vän

2005-10-23T22:20:00.000+02:00

Hej alla mina fans! Det har visat sig at jag bara står ut med att blotta strupen arton timmar i taget. Därför har jag censurerat inlägget jag skrev här under då jag kom hem efter en sån där blöt natt. Hur kan ni få reda på vad som stod där innan? Ja, det finns egentligen bara ett sätt att få reda på det, nämligen att gissa. Alla svar är lika rätt - det är inte främst genom att komma ihåg vad det stod i böckerna som man får rätt, utan självständiga, resonerande svar premieras. Lycka till!

LN

2005-10-23T03:24:00.000+02:00

Sexigaste namnet
coolaste tjejen

hon är så llll

ttttttttttttt man blir helt svag

Den mest idiotiska kärleken

2005-10-21T02:27:00.000+02:00

Jag vet inte vad jag skall göra med mig själv. Vad skall jag göra med mig själv? Jag behöver nog en tjej. Eller nåt, ett skott i huvet kanske. Eller i hjärtat. Hur var det nu att bli förälskad? All min kärlek handlar om musik nu för tiden. Inte all, inte den där lilla, långsamma, fårtatid, vänner och så, den får fortfarande plats. Men det suger så förbannat att bli förälskad i musik.

Man kan försöka dela med sig av låtförälskelser till andra men det går inte. Man är instängd i den. Det går aldrig att få någon annan att vara med. Det är för att det är man själv som skapar den tillsammans med något annat som liksom inte finns någonstans. Antony and the Johnsons? Många tycker om, jag spelar det för folk, vissa gillar och berörs men ändå är man ensam med det. Det går inte att sitta och lyssna på musik tillsammans. Jag minns några tillfällen då jag var tonåring då jag lyssnade på musik tillsammans med andra och rökte knark, och då funkade det faktiskt, men det är visst så, man måste ha knark också. Annars är man ensam. Jag vet ju att även om jag spelat Antony för folk jag litar på som tyckt om det så har det inte varit nog. Man blir liksom ensammare av det istället för tvärsom, påmind om sin jävla instängdhet i huvet.

Mew. De har man ju läst om så det måste kollas, tänkte jag i min dumhet. De är ju danskar så jag misstänkte aldrig att jag skulle känna något inför det, det enda danska band som vad jag vet ens närmat sig någon sorts trovärdighet var ju 18th Dye och det var väl sisådär femton år sedan, sedan har det bara varit Speaker Bite Me, The Raveonettes och andra rysligheter. Men jag skulle aldrig ha lyssnat på Mew.

Första gången jag lyssnade på låten jag laddat hem hördes liksom ingenting. Vanlig indie, omsluten på alla håll av en massa Göteborgselektro som jag också laddat hem. Men playlisten stod på repeat, och plötsligt när jag stod där och diskade eller vad fan jag höll på med så stannade hjärtat mitt och jag slutade andas och varenda hårstrå på hela min kropp reste sig. Nånting hade tagit sig in i mig när jag tänkte på annat och var försvarslös. Winamp är en trojansk jävla häst. Jag kan aldrig förklara vad det är som händer i mig, ändå känns det som om det är just det som är meningen när man förlorar sig själv sådär fullständigt i ett treminuters musikstycke – att man skall kunna ta sig ut ur sig, att det på nåt sätt skall gå att befria sig från sig själv och ansluta till och gå upp i allt det där ute. Sjukdomssymptomen måste bero på att kroppen vet att den har släppt en främling innanför befästningarna, en som måste gråtas och svettas ut och trängas ut med yppersta våld. Främmande organism i systemet, virus, nånting. Hur skall jag göra med det här? Hur kan jag någonsin visa för dig?

Why are you looking grave? heter låtajävlen och går att ladda hem gratis och lagligt från http://www.itsatrap.com. Jag har nog hört den tio gånger senaste timmen, lyssnar på den omochomigen och molekylerna bara fortsätter att studsa omkring helt ursinnigt inuti mig, jag försöker lyssna lite på andra saker för att glömma den men är tvungen att lyssna på den igen ändå, högre för varje gång och grannarna har lagt sig för länge sen men det kan inte jag bry mig om för det här är faktiskt viktigare än mina grannrelationer det är faktiskt en patetisk och enbarmlig form av KÄRLEK (dvs. av neuros då, alltså). Ladda nu hem den. Eller gör det inte förresten, varför skulle du, du kommer aldrig närmare mig ändå, vi kommer aldrig att bli samma du och jag och världen och jag förbannar detta, måtte djävulen ta hela den västerländska liberalism som hittat på detta fördömda med individen som alla måste stå ut med att vara. Man försöker knarka eller knulla eller supa sig ur det, ingenting funkar, man är instängd ändå, instängd i sin individ. Vill du hoppa med mig från en bro?

RECENSION: Mew, Why are you looking grave?, gratis mp3 från albumet And the glass handed kites (2005)
Låten torde få alla neodarwinister som mig själv att tänka om tanken om open-ended becoming, för om inte detta är målet med och således den evolutionära orsaken till all jävla shoegazingmusik jag investerade mina sena tonår och tidiga tjugoår i så fattar jag inte varför jag stod ut med Ride, Curve, Chapterhouse osv. osv. osv… Detta kan väl knappast varit av något annat skäl än för att för att bereda marken i oss för att någon idag skall kunna ta emot detta? Ackordföljden du hört i dina drömmar, ett hav av distorsion och baskaggar som driver hela sagoskeppet mot avgrundens rand. Vi tippar över kanten och vi faller och dör, äntligen, vi sprids för de kosmiska stormarna, äntligen flyter vi ut exploderar i den oändliga kärleken där tiden upphört. J Mascis. Hade du glömt att han en gång var det viktigaste som fanns? För det hade jag, och alla kärlekarna väller plötsligt fram ur nån sorts inre helveteshål inom mig där jag begravt dem sedan länge, de lyckliga kärlekarna och de olyckliga störtar sig fram och blandas med varandra och det var inte förrän efteråt man förstod att det var just J Mascis röst som liksom strödde grus i den där danska wide-eyed-girlboy - änglasången som förövrigt sliter hjärtat ur kroppen på vilken som helst av alla de personer som slåss om att få vara jag.
Om jag någonsin tar mig ur detta så skall jag ändra inriktningen på min forskning, sluta bära kläder och aldrig mer lyssna på musik för att kunna leva åtminstone någon sorts illusionslöst men ärligt liv, i annat fall tänker jag skaffa antingen någon att vara förälskad med eller nån att knarka med. Fan vad det är smärtsamt att inse att man är en individ. Jag hatar människan men älskar älskandet. Man skall älska det som kommer före människan, inte det som kommer efter. Handlingar och ord kommer alltid för sent.

En mörk ängel

2005-08-18T13:08:00.000+02:00

Följ honom

Till helvetet inatt

2005-08-18T12:46:00.000+02:00

Är religionsmystik coolt? Knappast. Eller så är det det. Jag har funderat på om man liksom kan vända det hela ut och in så att det blir det, men det låter sig inte riktigt göras – religion är liksom dumt som det är och ut och in blir det lika dumt, med det goda och det onda och allt det där. Eller så är det som vanligt – det är i abstraktionen allt det där blir spännande, bara man kunde lyckas tänka förbi att det går omkring en massa människor och att de skulle ha att välja mellan Det Goda och Det Onda. Möjligtvis kunde man byta ut det mot att valet inte finns, och att man först efteråt kan förstå vad som var gott och ont. Men då försvinner hela grejen med varför gotiska katedraler och gråtande helgonbilder skulle vara så laddat, gör det inte?

Hallå?
Hör ni oss? Minns ni oss?
Vi är i helvetet nu. Kanske var vi det hela tiden. Kanske är vi födda här.
Natt klockan tolv på dagen. Dimman lämnar aldrig gatorna. Allt är baklänges. Minnen finns bara av sådant som ännu inte hänt. Dåden ligger framför oss. Döden också, och straffet.

Har ni hört Antony and the Johnsons? Antony. Hans röst går genom hela kroppen. Hans och ens egen. Han får en att tro att man har en själ, för kroppen räcker inte till för att förklara hur mycket som resonerar till hans stämma. Allt vibrerar. Allt går sönder, det gråter sönder, allt sveps in i sammetsdjup smärta och värme som är större än rummet jag bor i och allt det som finns därinne. Ingenting finns kvar. Sorgen smeker ens hud, den enda smekning någon nånsin fått, stannar inte vid huden går rakt igenom kroppen dras genom bruna silkessvepningar gnistrar av stjärnor där dina ögons ljus går förlorat, det sugs in och utplånas. Förförelse och antiorgasm – klimax kommer först vid den ultimata stillheten.

Antony är sändebudet från helvetet som kommit för att delge oss budskapet att det inte är det mänskliga som gör oss fantastiska. Det spelar ingen roll vad vi tror – ”tror” är bara ännu en klumpig generalisering, samma som den som delar in oss i män och kvinnor och barn och vuxna och gamla och svarta och vita och allt annat som klistrar fast våra kroppar i den värld vi kallar ”vår egen” och som kännetecknas av kategorier och deras markörer. Antonys röst har inga sådana markörer, inte Antonys kropp heller. Inte ens den musik som omger den kan placeras in i en tid, möjligtvis i ett rum. Det är för att ett rum är det minsta vi behöver för att kunna referera till något. I Antonys rum utan tid, eller för alla tider, glider hela livet igenom, upplöses alla kategorier i varandra, slipper vi slutligen oket att inte få vara något annat än människa, trettiotre år gamla, heterosexuella av manligt kön och med ljus hudfärg, eller vad våra speciella markörer nu var… men vi slipper det inte genom att lämna våra kroppar, som en kristen gud velat göra det, eller genom att lösas upp i en världssjäl där vi försvinner ut mot ett förlåtande intigt universum. Då Antony sjunger går istället hans röst genom dig, blir dig, det är din röst, allt den har – alla de mankvinnosvartvitgammalungbarnhermafrodithomohetero monomultipolyamorösasexuella strömmar som den finns i, som den skickar ut dig i, blir också dina just då. Inte ett upplösande utan ett sammansmältande.
Det är bara att blunda. Man följer med, då minns man. Att det är ju inte egenskaperna i sig som är fel och dåliga. Felaktigheten är ju i sådana fall att vi alltid är förvisade till så få av dem, och därmed – beroende på vilka vi tillskrivits – för evigt utestängda från andra av dem. Antony är allt utanförskap på jorden. Hans röst har egenskaper av alla, vilket av himlen förbjudits. Han är naturvidrig i nästan alla meningar. Alla ordningar är bortkastade på honom – han/hon bryter dem alla. Därför måste det vara sorgen som är vägen därifrån, och det är inte en väg som man faktiskt färdas på, för man kommer aldrig fram till den andra sidan. Antony är vår ständiga påminnelse om det fängelse du och jag ständigt återskapar runt oss själva med varje handling och tanke, för dessa handlingar och tankar behöver också fängelset för att kunna uppstå. Men Antony påminner om fängelset genom att visa vägen ut det, men på grund av fängelsets egna egenskaper måste också vägen ur det var likadant beskaffad – vi bär den med oss, vi framskapar den i samma andetag som vi framskapar fängelset, men den är svårare att finna… precis där i skuggan, bakom hörnet, i ögonvrån eller den döda punkten mitt i synfältet där hjärnan återskapar det vi är för nära för att se.

Någonting om råttfångaren från Hameln. Vi blir aldrig de där barnen som följde honom och hans flöjt med in i berget. Vi kan bara önska att vi var det. Vi är kroppar. Vi är kropp. '

Hit måste du, och sedan förändras du.

Sommarkamera

2005-08-16T23:28:00.000+02:00

Du blinkar en enda gång, sedan är alltihop försvunnet. Jag har räknat ut vad det är jag vill ha: det kan inte redogöras för med ord, för orden beskriver det inte, de kan bara visa på vad som finns runtomkring, vid sidan om, framför bakom. Jag har förstått att orden fixerar punkter i verkligheten, punkter som skall framstå som färdiga enheter som traskar omkring där och iakttar varandra, ibland kommer fram till varandra och gör saker som får dem själva eller de andra enheterna att förändras. Ögonen är kameror: de vill se världen just så. De vill tro att det därute är färdiga enheter som iakttas av dem själva eller någon bakom dem. Orden gör ögonen till kameror som fryser verkligheterna och gör dem till en enda, och som definierar sitt motiv: därutear, individer, interaktioner, åtskillnader och främlingskaper. Varken orden eller ögonen kan dock egentligen fixera någonting. Den makten har de inte. Ögonens makt är väldigt liten över huvud taget, utan orden skulle de fungera på helt andra sätt. Men orden kan liksom bändas om, smidas till nya funktioner, omges med nya vänner. De kan dock aldrig nå längre än vad deras egen vilja till makt tillåter: de kan aldrig vara något annat än organiska maskiner som sätts i arbete, växter i en vild trädgård, för många bollar i en bandymatch. De gör något. Det är det de gör som är det de är. Men de betyder inget. De har inte makten att definiera något. Bara att förändra.
Det är därför jag inte kan redogöra för vad det är som jag vill ha med ord. Med orden kan jag skapa en konstruktion som visar sig som just en sådan. Men det jag vill ha blir det som glider emellan orden, som inte låter sig beskrivas, som finns med i konstruktionen men inte som fixerade punkter eller färdiga betydelser. Kan jag skapa en konstruktion som också i sig skapar en idé hos den som läser den, en idé om att det viktiga inte finns i punkterna utan flödet mellan dem, så har någonting lyckats.
Ändå är hela grejen att jag försöker skapa mig själv som en sådan fixerad punkt. Min yrkeskår kallar det för identitet. Det är den fasthet som skall utgöra min ständiga referenspunkt, utblicken från min lekamen och mitt medvetandes hem. Jag skall identifiera "mig" med den. Var mig själv. Det är jävlar i mig orättvist alltihop! För det mesta denna sommar har den varit skitjobbig, den där referenspunkten. Jag måste vara så förbannat snygg tycker jag själv. Jag själv ger mig ingen ro. Och belöningen blir liten.
Vad var det som försvann?
- En glimt i mitt eget öga. Den gled förbi snabbt, men i och med att jag såg den inifrån så hann jag med ändå, eller i alla fall hann jag sakna den då den försvunnit.
- Kärlek, ett ögonblick. Då man numera vet att det inte finns någon skillnad mellan det som upplevs och den som upplever det (de är samma sak!) så kunde den kärleken värma upp allting det ögonblicket: dig, mig, sakerna vi sa, sakerna vi inte sa, lokalen alla fanns i. Möbler och husgeråd, kläder och djur, allt blev älskat.
- Ytan på någons hud. Små små fjun, jag såg alltihop från mycket nära håll, jag kände dess smak genom rummet även om jag inte var riktigt så nära att jag kunde slicka på den eller så. Jag minns inte smaken ännu, men jag kanske kommer att göra det. Jag vet dock att den smakade mer som ljud än som mat: ljudet av fin fin metall i marken, men absolut ingen metallsmak.

Drakarna behöver människorna för att renodla guld. Guldet mångdubblar deras medvetande, sprider ut, sjunger för dem och besvarar det kall som sänts ut över överfattbara frekvenser. Guld finner drakars amplitud och förstärker den. Det är därför drakar söker sig till guld, samlar ihop det och ligger ovanpå det. Men guld finns inte renodlat i naturen; trots att de har sex lemmar då alla andra djur har fyra kan inte drakarna raffinera det själva. Människorna är drakarnas teknologi för att förfina guld.

Ström av brott

2005-01-10T16:18:00.000+01:00

I Majorna var det en storm som släckte alla gatljusen och sopade bort alla de ljud Majornanatten brukade vara full av. Stormen var i hela Göteborg men det var här jag upplevde den. De varnade på radion, sa att det skulle bli orkan, man fick inte gå ut utan hellre stanna inne och kanske titta på Crouching tiger, hidden dragon. Jag tänkte på att jag själv borde ha hittat på den frasen. Vem som egentligen hittade på den vet nog ingen, eller kanske Ang Lee eller manusförfattaren (Ang Lee?) vet det. Utanför gled orkanen långsamt, långsamt, fram över himlen, vältrade sig fram, marken var alldeles hal av upphetsning. Sopcontainrarna som brukar stå utanför porten hade välts och blåsts ut mitt i gatan. Vi tittade ut genom fönstret och såg nästan ingenting av det vi brukade se; ljuset hade börjat fungera annorlunda. Istället för vitt ljus hade ett svart ljus framträtt, ut ur hörnen och genom portuppgångarnas fönster trängde svart ljus som konkurrerade med det vita ljus de få gatlampor som fortfarande fungerade lyckades sprida. Det svarta ljuset kastade inga skuggor, det kletade sig fast på gungbrådor och sandlådor där ute på gården och spred sig vidare in genom ådringen i gungbrädornas trä, ned mellan sandkornen i lådan, vidare ned trängde det genom dess plastbotten in i marken nedåt och inåt, mattades av först när kylan från nästa geologiska lager började göra marken mer ogenomtränglig. Svart ljus dödas av kyla. Det är inte i sig kallt, som många tror, det är varken kallt eller varmt och består inte av något annat än ett positivt mörker: ett som inte kan reduceras till att utgöras av en frånvaro (dvs. frånvaron av färger) utan är sin alldeles egen närvaro (närvaron av färgen svart). Ingen annan färg kunde vara starkare än denna.

Det var lördagkväll och nattspårvagnar rullade fram över mörklagda gator. Nästan ingen fanns inuti dem, de var lysmaskarna som kilade fram över marken och hade man sett dem från himlen hade man kunnat följa Västtrafiks spårdragningar över svarta svarta västgöteborg. Det kan man aldrig annars. Man tittade upp mot molnen och de seglade förbi så oerhört fort, jag hade aldrig sett moln passera så snabbt. Jag tänkte på den stora råttan som bor på innergården till mitt hus. Jag tänkte att råttan kanske skulle blåsa bort.
Orkanen är ett jättelikt kattdjur, blundar när den sträcker på sig, slickar fjäderlätt pälsen på en delikat tass, den är ett organ med en hinna runt sig, glider mot andra sådana hinnor runt i en kropp som aldrig tar slut. De som själva vågade blunda där i orkanen kunde känna hur denna kropp vred sig. Det gick i själva verket oerhört långsamt men det kändes härifrån som om det gick i överljudshastighet; vi var ju så små och orkanen så besynnerligt enorm, så ofattbar.

Naturen gör vad den vill, vi uppfann den genom att sätta namn på den och skilja ut oss från den, hade vi inte gjort det hade vi kanske kunnat fatta att vi uppstod i den, den verkar i oss hela tiden, vi små små kraftbanor i verkligheten som uppfunnit så många komplicerade sätt att cirkulera på. Allting cirkulerar vi. Cirkulationen bygger nya världar och nya naturer som blandas med den gamla; vid varje punkt där en iakttagelse av universum uppstår, där uppstår också just det universum som iakttas. Våra sinnen är sådana punkter där universum uppfinns. Varje människa är en värld. Det är som vanligt inte någon metafor: det är bokstavligt. Men alla världarna är delar av varandra. Det är där cirkulationen äger rum.
Naturen gör med oss vad den vill och vad den måste. I människornas värld finns det så mycket sorg just nu. En våg av sorg drar över jorden. Aldrig förut har det funnits en infrastruktur som möjliggjort en sådan ofattbart expansiv sorgutveckling. Just nu finns det mer sorg, intensivare och djupare, än vad det någonsin gjort förut i mänsklighetens historia. Sorgens ögonblicklighet. Alla vet vad jag talar om nu.

Lunchen som lät precis som Melt-Banana

2004-12-07T14:57:00.000+01:00

Det bästa med musik är att den är så högljudd. Minns ni Lightning Bolt på Klubb Ideal? Melt-Banana på Pustervik? Det var så högt så vi vibrerade ända in i självaste märgen. Maten vi hade ätit vibrerade också just då, nämligen i de frekvenser som bånglades ut från högtalarna, den bara låg där i våra system och vibrerade sig genom mage och tarmsystem i en uppsjö av tonarter och rytmer. Då fick Melt-Banana bestämma i vilken tonart den mat jag ätit fick röra sig. Men vi hade inte ätit så mycket så att det gjorde nånting.

Många tror att människor är gjorda av musik. Detta stämmer nog inte, men jag tror att det kan vara så att det är musiken som delar upp oss i barn, vuxna, kvinnor, män osv. Kanske inte musiken själv förstås, men som en passiv bieffekt i kombination med vissa andra ordningar. Det är en av de dåliga sakerna med musiken – en av de sjukdomar som kan följa med den om man inte passar sig. Därför måste vi lära oss att kämpa mot dessa halvsura symptom genom att mångfaldiga syndromen! För om vi hittar på hundra nya orsaker så kan dess verkan bli helt trådig och tusenfaldig. Uppdelningen i sig kan vi inte åtgärda men vi kan lura den, hitta på många fler kategorier, helst såna som går kors och tvärs, inte kan klistras fast på speciella personer utan istället åker omkring emellan dem och suddar ut deras konturer. Vi måste också behandla musiken mer som kroppsvätskor, men opersonliga sådana som ännu inte försetts med några egenskaper. Då blir det så många och diffusa kategorier så att man tvingas fatta att de bara är där för skojs skull, och det är då den verkliga festen börjar.

Förstår ni ibland det där med att musik och de vibrerande strängar som bygger upp strängteorins universum är samma sak? Den mest elementära nivån skulle vara musikalisk. Säger de alltså i populärvetenskapliga program på teve, men det är klart, det rör sig om en journalistisk världsbild där allt måste göras idiotiskt för att få finnas, t.ex. som det där med att strängnivån skulle vara just "elementär" och inte blandad med alla andra nivåer som finns precis lika mycket. Att göra en analogi mellan sådana strängars vibrationer och musik är också korkat och idiotiskt. Analogier som tror om sig själva att de är sanna och inte fattar att vad de gör snarare är att framskapa ett nytt fält av skillnad (helt nytt, världsunikt) är ju dumma i huvet. Och det borde innefatta de flesta analogier. Musiken är så mycket bättre än så och strängteorin också, åtminstone det lilla lilla jag vet om den/dem. Hurra för dem båda två!

Musiken är så vass och grön, men samtidigt så rund och djup. Den är kärlek, mat, sex, arkitektur och kläder. Detta är inga analogier eller metaforer eller nån sån skit, det är på riktigt. They were real squirrels!

Coarpnc och kärleken, hyperdramatisk tvåaktare på Atalante

2004-12-07T14:41:00.000+01:00

Ni har sett hur katter rör sig; baklänges, i cirklar, uppochned och ibland ut och in, man fattade inget alls, tills det plötsligt var för sent. Precis så rör sig COARPNC. Vi äter kött till frukost och stål till middag. Det är vår hela diet. Däremellan älskar vi ömt och ändå på nåt vis våldsamt eller åtminstone resolut. Ni som känner till vår vision vet att vi talar alla språk, att var och en av oss är över tre meter lång och att vi bor i ett mysbelyst kuddrum beläget långt under Carolus Rex, de katakomber som utsträcks under hela staden Göteborg, vilka korsar dimensioner och härbergerar en av de få kända portarna till landet Narnia där vi sedan årtusenden uppburit sultanstatus. Jaja, alla vet hur det går till, för alla får vara med.
Har ni också hört vårt favoritband JMYHAZE BEATBOX? Om inte så är vi avundsjuka.För det kommer ni snart att få uppleva för första gången.

Lördagen den 11 december går det hela av stapeln (dvs nu på lördag! Snabb bokning!). Vi spelar först, sedan Jmyhaze. Spektaklet kommer att äga rumpå hedersklubben OBOI vilken ju, som kanske bekant är, inhyses på etablissemanget ATALANTE på Övre Husargatan. De öppnar kl 20.00 och en rimlig gissning säger att man nog skall vara där som allra, allra senast kl.21.30 för att helt säkert inte missa något. Atalante är ju inte nåt av de där verkliga latenight-ställena så det får inte hålla på hur länge som helst, och jag tror bestämt att spelningar skall vara avverkade vid midnatt. Så kom tidigt och ha en lång kväll! Oboi är tidernas hängställe.
Kom dit, kom. Ta med era nära och kära, bjud med farmorar (farmrar?), kusinbarnoch tremänningar, ta hästen i varsamt grepp och hamstern under armen. Kom mot kärleken. Ni vet var den finns. Nu måste ni avboka allt annat och komma dit.

Alltså. Klubb Oboi på Atalante välkomnar Coarpnc och Jmyhaze Beatbox på lördagen den 11 december, kl 20.00. Kom dit eller anta former hitintills outforskade av geometrin!

All värme/COARPNC

Viktigt:
http://www.atalante.org (Där finns närmare detaljer såsom program, tider,priser, adress etc.)
http://www.beatbox.org (Lyssna på Jmyhaze Beatbox och bli lyckligare änni trodde var möjligt!)
http://www.coarpnc.com (Där ni vet att vi bor och gärna får hälsa på oss)

Kulturfestivalen

2004-12-06T13:47:00.000+01:00

Vid ett bord på kulturfestivalen träffade jag en som hette Ibrahim. Det var jag och några andra som satt vid bordet, jag kände några av dem men inte Ibrahim. De jag kände var norrlänningar. Det var det de jag inte kände ville tala om oss med. Men inte Ibrahim. Han kom liksom lite senare, och det första han sade var något om någon farmor eller mormor eller nåt sånt, som hade brukat säga Abrahim, Bebrahim, Cebrahim ochsåvidare, hela vägen till Ibrahim. Alla bokstäver i alfabetet passade som inledningsbokstav till hans namn, Ibrahim, i alla fall alla bokstäver fram till I. Jag sade att alla skulle ju inte stämma om hon hade fortsatt, R tillexempel, Rbrahim. Då sa Ibrahim att det uttalas faktiskt Ärrbrahim och att det gick alldeles utmärkt. Jag insåg att han hade rätt! Ibrahim framstod som en sorts magiskt universalnamn som funkade med alla bokstäver.
Nu tänkte jag ut att mitt namn, Jakob, kanske också funkade med andra bokstäver än J. Akob, Bekob, Cekob… ja, baske mig om det inte gick alldeles utmärkt. Jag fortsatte ända tills jag kom till J, men då blev allt konstigt: det blev ju inte Jakob utan Jikob istället. Mina norrländska vänner tittade på mig och sa att det var väl ändå helt otroligt att jag inte fattade att alla namn funkar på det viset. Det var det ena de sa. Det andra de sa var att det var väldigt skojigt att jag hade sagt fel då jag kom till J. De sa att jag hade sagt Jökob istället. Tyvärr var det sant. En av de norrländska skrattade åt det. Hemskt länge skrattade han, jag förstod inte varför, den andre norrlänningen fattade och tyckte också att det var roligt. De försökte förklara vad som var skojigt och det hade nåt att göra med verbet "göka". Men jag begriper fortfarande inte vad det roliga var.

(Jag har senare tänkt på att varken Exbrahim eller Zätabrahim inte funkar speciellt bra.)

Venus som en pojke

2004-11-30T10:05:00.000+01:00

Vem tror på en skönhet? Var skulle den vara belägen någonstans? I ögonen, tror någon. Det kan jag aldrig acceptera. I en ideal sfär någonstans ovanför verkligheten och därmed åtskild från densamma? I helvete heller. Postmodernister gillar att säga "det sublima" i stället för "det sköna". Då tror de att de kan ta sig runt de idealistiska konnotationerna som "det sköna" för med sig. Men "det sublima" är ju ännu larvigare! Värst av allt är de som påstår att skönhet är socialt konstruerad, blott och bart. Ibland sammanfaller dessa med de som tror att det är i ögonen skönheten finns. Först lär man sig hur det skall se ut om det skall vara vackert. Sedan jämför man allt man ser med den vackerheten och om det är riktigt likt så är det vackert, det man ser. Du ser ett ansikte. Stämmer allt? Liten näsa stora ögon. Gärna markerad käklinje, befintlig haka, fylliga läppar. Något som bryter symmetrin, men liksom bara lite grann, ett födelsemärke kan vara nog. Du pressar ned dessa regler över det ansikte du ser och ju mindre våld du behöver göra på det desto vackrare är det.

Det börjar med en otrolig överskattning av de seende ögonen. Via ögonen går skönheten in i huvudet och ut i kroppen. Det gör allting annat också. Postmodernister och psykoanalytiker kan tro att man tittar på kroppen, sin egen kropp, dess form flyttas in i medvetandet och fyller där inifrån ut alla lemmar, sipprar ut i köttet och fyller huden. Det man först ser utifrån kan man sedan känna inifrån. Då blir ögonen en port mot världen och kroppen en sorts hemlig inre värld som vecklar ut sig från baksidan av ögongloberna strax innanför kristallen. Kristallen är tillvarons mitt, iris dess yta, medierar ständigt allt annat. Huden är ögonens gräns mot världen; det är ögonen som fyller ut kroppen från insidan och näthinnan som är världens projiceringsyta. Peter Berger tänker att ögonen är en binär maskin, den känner igen saker, eller så gör den det inte, då väljs det bort som inte känns igen. Det som känns igen känns igen eftersom det förses med en låtsasinsida av de ögon som ser det, görs begripliga genom att tvingas på en form och en historia. Det som inte kändes igen sorterades bort, fick bo en undantagstillvaro i mystiska skogen med tomtar och troll tills hela kalaset lastas på en hangarhiss på väg ned mot den eviga elden där det okända måste brännas till smulor och stoft. Hela processen kallades kategorisering.

Under det förra milleniets sista skälvande minuter, dagar och år bildades ett globalt underjordiskt gerillaförband som tog på sig uppgiften att förstöra den binära maskinen, lasta upp den på sin egen förbannade schakthiss och skicka den ned mot det purgatorium den avsett för det ambivalenta och obegripliga. De visste att skälet att skälet att maskinen skickade allting inåt, mot kroppen, in i jordens mage och hjärta, var att jordens/kroppens insida var det enda stället där det aldrig kunde hittas utan skulle vara gömt för evigt. Det som skickas ut i världsrymden finns ju för alltid kvar därute och hotar att komma tillbaka. Det som skickas in i kroppen försvinner istället in bakom ögonen, försvinner ur världen, det är ju ögonen som är porten ut ur världen och kroppens insida som är världens icke-plats. Kroppen är icke-världen. Världen betyder kategorier och kroppen betyder hemligheter.
Att skicka en sådan maskin in mot jordens mittpunkt är att vända ögonen inåt, få ögonen att upptäcka att det är de som är gjorda av kött och inte köttet som är gjort av ögon. Man hade tänkt att detta skulle orsaka en implosion; kristallen skulle äntligen vändas ut och in, hemligheterna skulle spridas ut ur kroppen, ut i världen, få bo överallt istället för instängda längst in, världen skulle kunna få genomströmmas av hemligheter och Bergers maskin desarmeras. Man har inte lyckats ännu. Men detta förband måste ha kraft av oss. Vi behöver inte vara rädda för att vår egen kraft skall ta slut; vi vet ju numera att kraft inte existerar som en fast summa i ett slutet rum, utan att den mångfaldigas ju mer sammansatt den blir. Den måste laddas med komplexitet och hela tiden komplexifieras ytterligare, pressas över nya trösklar som motstår kategoriseringslogiken. Förbandet existerar mer som ett flöde än som ett av individer komponerat kollektiv, men tar sig ibland uttryck i vissa speciellt explosiva singulariteter.
All kraft, genererar bara mer: Camilla Griggers och Rosi Braidotti, Laurie Anderson, Björk och Donna Haraway, alla ni andra.

Konmodellen vägrar kompromissa!

2004-11-29T11:22:00.000+01:00

På det sista har tvivelaktiga element personligen tagit kontakt med mig, gestalter av tveksam karaktär, de har inte vågat hänga ut sina åsikter på denna weblog utan istället tagit den fega vägen och pratat med mig direkt. Åsikter har framförts om att jag inte verkar ha koll på det där med submolekylär och subatomär; den derrideanska kvantnivå jag har berättat om skulle snarast, enligt denna personer, förvisso befinna sig på både submolekylär och subatomär nivå. Dock tros det att jag tagit fel på dessa nivåers plats på skalan då det subatomära skulle vara mycket "mindre" än det submolekylära, vilket skulle vara den överordnade nivån.

Tänk att det alltid skall vara såhär. Man hittar en plats på jorden där man tänker sig kunna leva med sina små, menlösa passioner, en plats där man kan få vara de man vill och inte behöver förställa sig. Här kan jag få äta mina lussekatter och odla mina orkidéer eller vad jag nu vill utan att nån jävel skall kunna säga nånting om det. But I was wrong. Dead wrong... En orm i paradiset gör sitt inbrott som en tjuv om natten, tomtar på loftet lurar i skuggorna som ugglor i vassen. Det visade sig att deras fristad inte kunde avskärmas från den kaotiska, stormande världen därute. Plötsligt skulle allt bli annorlunda.

En sak vill jag ganska gärna göra klart. Om hela den här grejen med internet och informations-och-kommunikationsteknologi skall funka så finns det vissa idéer vi måste släppa taget om. En av dessa är idén om "lögn" och "sanning": att det finns någon sorts naturlig dikotomi mellan två olika typer av information som kännetecknas av deras respektive typer av länkningar till allt som inte är dem själva. Lögnen skulle inte ha med allt detta att göra utan vara sin helt egen konstruktion, medan sanningen skulle vara helt genomskinlig, och inte då som en gas eller en fönsterruta utan som ett ingenting, något som inte "finns" annat än möjligtvis som ett "ljus" som "sprids" över det ena eller det andra, dvs. det denna sanning säger sig referera till. Det handlar alltså om en dikotomi mellan "verklighet" och "icke-verklighet". Denna dikotomi figurerar i en mängd olika gestalter, t.ex. som "falskt" och "sant" eller som "fiktion" och "verklighet". Lika förrädisk är den hur den än förekommer; självklart är det ju så att både de utsagor som är "sanna" och de som är "falska" båda två i sina anspråk är både sanna och falska till sin natur. Jag tänker förklara varför.

Så här måste man tänka: varje utsaga har alltså en individualitet. Den hänvisar aldrig tillbaka till något, däremot så har den en verkan på något. Om den inte har en verkan på något så är det helt enkelt så att den inte finns. Det är för att varje utsaga har en individualitet som man kan säga att de har "länkningar till allt som inte är dem själva". Det finns dock ingen distinkt gräns mellan utsagorna och det som inte är dem själva, istället ser denna relation ut som alla evolutionära relationer (dvs, alla relationer). Möjlighetsbetingelserna för deras fortsatta existens utgörs av deras miljö; först och främst de som cirkulerar dem, dvs. människor, maskiner, böcker, all typ av skriven text, media, etc. I denna miljö finns de i ett eget register, vilket består av alla andra utsagor som vid en given tidpunkt finns formulerade, som vid denna tidpunkt lever och cirkulerar. De bäst fungerande utsagorna väljs ut av denna sin miljö. De sämst fungerande försvinner. De som blir kvar och relationerna mellan dem skapar de nya möjlighetsbetingelserna för vilka nya utsagor som kan formuleras. Det är en ständig konkurrens. Olika register är också överlagrande och ömsesidigt påverkande varandra i en rörelse man kan kalla för ett blivande: språket som grammatisk struktur, det mänskliga talorganets fylogenetiska släktlinje (biogenetiskt och/eller dialektalt determinerat), teknologisk utveckling sedd som diagrammatisk historiocitet samt sisådär tiotusens hundra miljoners miljarder andra register. Man kan kalla utsagornas individualitet autopoietisk, men bara om man vill.

Alla utsagor är sanna: de bor i verkligheten, fungerar i den, tecknar samma abstrakta logik som allting annat, dvs. som verkligheten. De är sanna i meningen att de har en verkan på sin miljö: de finns, de är verkliga.
Alla utsagor är falska: de representerar ingen föregående verklighet. Man kan slarvigt säga att utsagorna består av information, men då måste man tänka att information är ett format som är sig själv gott nog, det hänvisar inte tillbaka till något utanför sig själv utan utgör alltså snarast utsagornas möjlighetsbetingelser eller emergensvillkor. De är falska i meningen att de inte refererar till något annat: denna referentialitet finns inte, är inte en del av verkligheten. Däremot är den en del av utsagans sannhet: dess verkningar, dess effekter, dess fungerande i verligheten. Denna bakvändhet - att man tror att utsagor refererar och representerar - uppstår som en sorts veckeffekt som är en del av arten "utsagor":s genetiska diagram. Det är förmodligen för att språkanvändare "tror" att utsagorna har en referentialitet som registret överhuvudtaget existerar.

Jag drack en öl med en verkligt hyvens kultursociologisk finne härom veckan. Finnen hette Ralf. Jag berättade för Ralf att jag börjat intressera mig för sociobiologi, särartsfeminism och evolutionism. Jag tyckte att dessa tankespår besitter en oändligt mycket större potential för att radikalisera vetenskapligt tänkande än vad socialkonstruktivismen har. Då sa Ralf att gränsen för vad han kunde tåla nu var officiellt överskriden. "Här går generationsklyftan" sa Ralf och visade på bordet mellan oss. Jag skrattade och kände mig stolt och ungdomligt upprorisk (tilläggas kan att Ralf inte är mer än fyra år äldre än mig, så det var nog snarare på bordet generationsklyftan gick än i tiden).

Hmm, jag upptäcker nu att jag, efter allt besvär jag lagt på att tänka ut allt detta, visst har glömt vart jag ville komma med det. Snöpligt så det förslår. Jag kan på inläggets rubrik se att det förmodligen handlade om typ min rätt att hitta på vad som helst och sedan hävda att det var sant, men jag är inte riktigt säker på att det här var ett speciellt bra sätt att säga det. Vadå, det spelar väl ingen roll om jag skrev nåt felaktigt om molekyler och atomer? Det bekommer mig inte alls. Jag har väl ingen orsak att vara stolt heller, jag har ju bara en blog som jag skriver en massa strunt på, det är väl inte hela världen. Visst, okej, det var fel ordning, det där med subatomär och submolekylär, så stor kan jag väl vara att jag erkänner det? Och tack för påpekandet förresten, Henning, jag skall tänka på sånt i framtiden. Eller så kanske jag struntar i det, man får se.

I drömmen är du på en häst. Hästen står på en kulle. I dalen där nere finns hemligheterna. Du vet att det är hemligheter för att du har läst det, tror jag i alla fall, vad vet jag. Kunskapen om detta finns i hästens kropp. Den flödar mellan dig och hästen, kanske är ni samma varelse. Kunskapens flödande mellan och genom genom era kroppar sätter celler i rörelse och vävnad i omvandling. Allting glider. När ni smälter rinner ni ned genom håligheterna i marken, ni blandas, sipprar nedåt genom mikroskopiska porer i berget, eller är det ådror? Ni ansluter er till metallen, blir metall, förenas med metallflödet. Tusen år senare finns ni överallt; i husgrunderna, i båtars skrov och i husgeråd över hela världen.

Jaques Derrida äter muffins

2004-11-24T13:15:00.000+01:00

De flesta känner till den poststrukturalistiske litteraturteoretikern och filosofen Jaques Derrida och hans spektakulära teorier. Eller är det kanske snarare antiteorier? Dekonstruktionen, ansatsen som skjuter undan själva grunden för idén om språkets stabilitet, är lika beundrad som beryktad. Större delen av all den forskning som tar itu med självets omöjlighet att känna sig själv tar också avstamp i Derridas idéer, främst de han utvecklade under sin tidiga karriär under 70- och tidigt 80-tal. Lika utmanande som denne poststrukturalismens nestor var av våra tankar, lika utmanande var han också i sina fikavanor, utmanande alltså av allt det som tidigare betraktats som god sed och smak. Kombinationerna visste inga gränser. Ibland kunde han frossa i sig hur mycket som helst helt utan urskiljning eller finess, annars kunde man istället iaktta honom med oerhörd precision angripa något till synes helt obetydligt. Kollegan Maurice Blanchot har t.ex. berättat hur Derrida vid ett tillfälle, med en enkel pennkniv, ur ett päron snidade fram en miniatyr av en enhörning. Enhörningen fick bo i ett landskap som snabbt skulpterades i melonglass, över alltihop lyste en liten, liten sol som framskapades med hjälp av några enkla brödskivor och ett förlorat ägg. Då förstod man att Derrida också behärskade kärnfission, ett mysterium vetenskapen gått bet på sedan atomkraften såg dagens ljus.
Med sina aviga strategier, besynnerliga sidogångar och plötsliga fördjupanden i synbara oegentligheter, satte Derrida meningar ur spel, fick de bärande strukturerna att avslöja sig själva. Han kunde kombinera lackskor med träningsoverall, allt med samma skälmska glimt i ögat, och ibland hade han plötsligt två par skor på sig. Rågbullen fick plötsligt en fyllning av sågspån, honung och champinjoner - han kunde ägna timmar åt ett sådant projekt, allt för att sedan inte ens äta upp den utan helt enkelt sätta den på första bästa spårvagn och vinka farväl.
Han har fått många efterföljare och hängivna beundrare på båda sidor av Atlanten. Som algerisk medborgare och samtidsanalytiker fick han dessutom ett stort inflytande över det teoretiska fält som ofta samlas upp under paraplybenämningen postkolonial teori. Hans vän och/men kärleksfulle antagonist Paul de Man, med vilken han under 70-talet utväxlade häftiga dekonstruktionskorrespondenser, har aldrig nått samma status i europa, i alla fall inte utanför litteraturteoretiska kretsar. Derridas plötsliga bortgång under hösten 2004 lämnade oss i ett tomrum där det verkar som om den miserable gammelhumanisten Jürgen Habermas är den ensamme aktören på det samtidsteoretiska fältet.
Derrida kännetecknades under sin livstid av att han skilde sig från icke-Derrida; allt det som inte var han, och således därför påvisade vem Derrida själv var. Det fanns en anti-Derrida. Man kan säga att de var funktioner av varandra. Men i och med att det var detta som var anti-Derridas uppgift och enda funktion så hotade Derrida och anti-Derrida ständigt att implodera i varandra, ta ut varandra och disintegreras, utplånas från verkligheten, och då icke-Derrida ju just var allt det som inte var Derrida - dvs. hela mänskligheten, jordklotet, universum och världsalltet - så skulle alltså själva verkligheten utplånas i ett sådant scenario. Vi var länge oroliga för detta, vissa tänkte till och med att det hade varit bättre om inte Derrida hade funnits över huvud taget, tryggare på nåt sätt. Men sedan upptäckte man något fascinerande. Det var ju inte så att det fanns en given Derrida och en given anti-Derrida; skillnaden framträdde på olika sätt beroende på hur den perspektiverades. Det visade sig att trådar av skillnad sträcktes ut från Derrida mot varenda punkt i universum: skillnaden var kanske ändå inte en mellan Derrida och icke-Derrida? Skillnaden mellan en bestämd aspekt av Derrida - t.ex. ett andetag - och en annan bestämd aspekt av Derrida - t.ex. ett av hans hålfotsinlägg - gjorde också att Derrida själv blev en fråga om perspektivering. Det fanns ju ingen punkt utanför hela komplexet Derrida kontra anti-Derrida från vilken den absoluta kontradiktionen kunde vara iakttagbar! Alltså skulle inte världen implodera. De flesta av oss drog bara en djup suck av lättnad och fortsatte våra små, trygga liv. Men inte Derrida själv, inte. Han insåg plötsligt att varje sådan given relation, varje tråd av skillnad, utsträckte dimensioner utöver de gamla vanliga fyra. Tveklöst gav han sig in i detta nanouniversum, kastade sig huvudstupa ned mot nivåer som var subatomära och rent av - och här ligger det oerhörda - submolekylära! Ensam upptäckte Derrida det som sedan i sin populära vulgärversion kallats strängteori, en samtidigt lägre och högre verklighet som framskapar och utgör möjlighetsbetingelser för de dimensioner av verklighet vi upplever. Derrida hade sedan länge lämnat dialektiken bakom sig. Då han skildes från detta sitt submolekylära forskningsfält för att istället utforska något jag just nu har glömt vad det hette så hade han särskilt och namngivit inte mindre än tretton dimensioner utöver de redan kända. Habermas hade vid denna tidpunkt inte ens upptäckt den femte dimensionen och framhärdade således i idén om demokratisk representation som en faktisk möjlighet.
Staffan och jag sitter på Kellys en tisdagnatt, för det är inget annat ställe som vill ta emot oss. Vi är ganska känsliga killar så vi talar om t.ex.relationer. Men så är vi också akademiker, så jag vill skåla för Derrida. För han dog igår, tidningarna publicerar långa nekrologer, geniet har lämnat oss, alla vill kräla i stoftet inför den stores fötter, det vill vi också. Vi lyfter våra glas och Staffan säger "Derrida - borta imorgon!". Jag ser på honom att han hittar på det samtidigt som han säger det. Jag ser också hur nöjd han är med detta.

Entropin

2004-11-23T13:01:00.000+01:00

Du tror att entropin är alltings strävan mot det ljumna. Ingenting kunde vara mera fel. Entropin är strävan mot alltings fullständiga differentiering; efter entropin kommer den fullständiga skillnaden. Men du vet också vad Ernesto Laclau tror. Han tror ju att om skillnad och likheten skulle kunna ses som varsin pol på ett tvåpoligt kontinuum så skulle skillnad och likhet slå över i varandra. Den fullständiga skillnaden skulle ha förlorat alla fasta egenskaper. Ingenting skulle vara kvar. Gray goo.
Laclau tittar på video med Slavoj Zizek. De surfar fram på en våg av flimrande tecken. Vågen rullar fram, långsam och stilla men massiv och förkrossande, dess tyngd kunde ta den upp för Avenyn, fylla och utrymma Ljunggrens kafé på mindre än ett ögonblick, svepa Poseidon med sig in på konstmuseet. Fond heter restaurangen som ligger där i huset. De som åt där dog omedelbart, magarna fulla av kalvfilé och brylépudding, de har lämnat det materiella planet och lever numera som minnen hos de som älskat dem; bilder av dem, bilder som fortsätter att agera ut något det helt enkelt inte går att sätta ord på. De bilderna har etablerat en ny nivå där de interagerar, strider om tolkningsföreträde. De kräver ingenting mindre än total hegemoni. Snart var hela verkligheten diskursivt inlagrad. Jacob Torfing kallade det hela för en "icke-idealistisk radikal konstruktivism" som resulterar i att det finns en ursprunglig ofärdighet i både den givna världen och det subjekt som företar sig konstruktionen av densamma.
Minns ni Laclau och Zizek? De hade älskat hela natten framför den öppna spisen. Inte med varandra utan med några andra som också var med. Deras kärlek var sammet, djup och blå, gnistrade och glimmade, reflekterades i bildskärmen långt efter att filmen slutat och testbilden tagit vid. Deras skarpsinne var inte av denna jorden. Kärleken och skarpsinnet var rökslingor som slingrade sig runt varandra, deras tungor snodde lekfullt fram och tillbaka mot varandras hala ytor, saliv rann nerför hakan, en hand smög sig upp mot nacken, lekte med en lock och strök över len hud som rös vid beröring. Vad den andra handen gjorde doldes bakom rygg där skulderbladen plötsligt fälldes bakåt; smekningen hade jagat ilningar längs med smidiga ryggmusklers fästen via varmt lent skinn upp mot nacken vidare upp genom huvudet ner igen mot mellangärdet ända ut i knäna hålfoten tårna. Nio månader senare föddes det vackraste barn du någonsin sett. Vi höll andan då hon förlöstes. Laclau och Zizek svalde nervöst, deras älskade var med, skarpsinnet och den stora djupa kärleken fanns i rummet strax bakom. Jag såg hur en svettdroppe rastlöst letade sig nedför pannan. Vi visste redan vad barnet skulle heta.
Välkommen, Esperanza.

Bloggens största problem

2004-11-23T11:42:00.000+01:00

Nu börjar det ställa till problem att webloggen lägger det senast postade inlägget först. Det visar sig när jag skriver till den jädrans bloggen att allt jag skrivit på nåt sätt hänvisar tillbaka till det jag skrivit innan. Men då man läser fanskapet ser det ju ut som om det jag skrivit tidigare kommer efter och inte före det jag skrivit nyss! Jag märker att jag blir irriterad då jag läser om t.ex. slemmet. Vadå "Jag har redan berättat att jag tycker om slem"? Jag kan ju själv se att den texten kommer först efter den som utger sig för att referera tillbaka till den!
Det visar sig att sådan här text inte alls är icke-linjär utan bara baklängeslinjär. I konsekvensens namn borde allting då också skrivas baklänges, i alla fall till jag kommer på hur man gör korsreferenser mellan de olika inläggen. Nån som vet hur man gör det? Informera mig.
Jag tänker också på att jag inte visste om vad det skulle bli av den här bloggen då jag öppnade den för mindre än ett dygn sedan, att den skulle börja berätta historier och så. Men jag är glad att det blev så, annars skulle jag ju inte få läsa dem själv, och jag tycker ju om dem när jag läser dem märker jag. Just själva blogformen blev liksom det som möjliggjorde och framskapade villkoren för deras existens. Och så är det ändå samma form som krånglar till allt! Lustigt som det kan bli.

Min kärlek

2004-11-22T18:42:00.000+01:00

Kärleken är, i sig, ett slem. Du blundar och ryser av njutning när du doppar händerna i det, sköljer ögon och kinder, badar i det, dricker dig mätt och varm. Din hud älskar det. Du dricker dig mätt men det går rakt igenom, saknad fyller dig, ett underskott som inte fanns före slemmets introduktion i det system som är du. Kärleken gör dig full, vissa tror man blir tom av den. Kärleksnykterister. Jag var själv en.
Du tror att jag inte gillar kärlek. Men jag har redan berättat att jag tycker om slem. Gränserna försvinner, eller det blir uppenbart att de aldrig fanns och måste upprätthållas hela tiden. För det verkar ändå vara så viktigt att de skall finnas där. Allt det som är jag men inte vill ge sig till känna för mig arbetar hela tiden med sånt där; hålla isär, hålla ihop, flöda över. Jag har älskat. Jag älskade en person som kom väldigt väldigt nära mig. Jag tömde mig. Nu vet jag vare sig ut eller in. Och det har jag aldrig gjort.
När jag säger så som jag just sa (”allt det som är jag men inte vill ge sig till känna för mig”) så betyder det ingenting. Jag menar dock något med det. Det är inte samma som att det betyder något. Jag tror att det blir ungefär såhär: det jag tänker på som ”jag” är bara något som uppstår på toppen på allt det som gör det möjligt för något att tänka detta ”jag”. Men allt det är inte något som tillhör ”jaget”. Det finns i kroppen, rinner vatten flödar färdas i gasform mellan olika stationer i verkligheten, stationerna är själva gjorda av gas. Något i verkligheten tänker ”jag”. Då tror jag att det är Jag som gör det.
Du äter kärlek. Den finns precis under din hud. Du äter med magmunnen, någons doft gör dig svag ända in i själen. Hudens yta har en oändlig mjukhet, täcks av små små hårstrån, fjun som knappas syns för blotta ögat, de spritter och exploderar av glädje då de möter dig, stryks längs med mig eller den de vill ha. Det är en svaghet som skapar en ny typ av styrka i verkligheten, en ny station som uppstår, en station som är gjord av gas. Passagerarna hoppar av och på, sitter en stund på caféet och äter en mandelkubb med några koppar kaffe, sedan vidare ut på gatan, hoppar på en buss och åker så länge de får följa med. Följer de sina drömmar? Eller styrs de av dem? Svagheten blir en styrka som är en kraftansamling. Den spränger lyckan och olyckan så att fragmenten virvlar runt i luften, blandas, bildar nya mönster där de fallit ned. Kanske var också lyckan och olyckan samma sak från början. Det finns nåt talesätt som säger att motsatsen till kärlek inte är hat, utan det är likgiltigheten som är motsatsen till de båda två. Men det kan vara en klyscha. Men det förstås: det svåra med att tänka är att man så gärna vill förstå saker när man gör det. För att förstå just det här så måste man godta att saker kan vara sanna och falska samtidigt, att det kanske är det som de alltid är. Vilka mönster var det som bildades? Det vet du. Det var ju fraktala mönster, man ser inte vart det börjar och slutar, insidan gick över i en utsida, sömlöst, varje kurva såg ren och obruten ut tills du kom så nära att du såg att allt den bestod av var små, små brott. Barnet skrattade förtjust åt åsynen. Den vuxne blev rädd och orolig och det dröjde inte länge förrän den satt i favoritfåtöljen och löste korsord framförtipsextra. Äntligen, ordningen återställd, tryggheten omsluter den vuxne. Den sortens kärlek vill inte mitt medvetna ”jag” ha. Men allt det som detta ”jag” består av, och som det inte vill erkänna, strävar dit hela tiden: en av tusen viljor som finns där.

Slemmet skall inte misskrediteras!

2004-11-22T18:18:00.000+01:00

Det finns kankse de som efter det förra inlägget tror att jag är emot slem. Inget kunde vara mer felaktigt. Jag tycker mycket om slem. Slem är inget annat än sina egenskaper. Det har ingen egen smak eller, egentligen, konsistens: detta är egenskaper som finns någon annanstans, som kombineras med eller tillförs slemmet. Slemmets egenskaper har istället att göra med förenande. Det förenar, som t.ex. subjekt och objekt, stranden och havet eller kanske bara näsväggarna. En glidning finns plötsligt i tillvaron som underminerar allt vi tror om den. Varför skulle det vara så att människans boende i tillvaron medieras av cerebrala representationer? Någonstans inom mig så har jag alltid vetat att det rör sig om något annat, om ett myller av processer som har formen av cybernetiska feedbackloopar, den skillnad som uppstår som skiljer subjekt från objekt uppstår här även den. Eller så hittade jag på detta nyss, alldeles själv. Troligast är att det inte ens var "jag" som skrev det. Det "jaget" har skrivits ut ur historien för länge sen.

Måtte fan ta bloggen

2004-11-22T17:53:00.000+01:00

Jag trodde jag skulle bli så lycklig när jag skaffade mig en egen blog. Så blev det inte. På ytan verkar det kanske annorlunda, men egentligen så har inget förändrats. Här sitter jag på jobbet. Alla andra har gått hem. Men inte jag inte - jag har redan blivit fullständigt beroende av min blog. Man kommer att vara tvungen att bända bort mig härifrån med stämjärn och kofot, kanske även dynamit måste användas.
Hur kunde det sluta såhär?
Allt jag ville ha var någonstans där jag kunde få vara med mina blygsamma intressen: mespop, näsdroppar, sprit, fula skor, matematisk punk samt Deleuze och Guattari. Mitt liv var, som ni förstår, osexigt redan från början och inte blev det bättre av min blog. Konmodellen? Vad skall det betyda? Min rumskamrat Niklas tyckte det såg felstavat ut, att det skulle vara nåt med "könmodellen" eller "konmödellen" eller nåt sånt. Men det är inte felstavat. Det är bara ett ord som inte betyder nåt speciellt. Jag och Niklas hittade på det tillsammans.
Snart skall jag repa med mitt band. Så står det i alla fall i min kalender, men så kommer det nog inte att bli. Troligare är att jag sitter kvar här på jobbet och bara glor på min blog. Bloggen har tagit över mig, den kontrollerar nu mina tankar och är den egentliga agenten bakom mina handlingar. Bloggen sipprar in i min själ. Och den kommer att sippra in i din också; konmodellen har blivit ett sätt att leva, men ett sätt som tar över och förstör alla andra sätt. På detta vis är den liberalismens främsta fiende. Eller är den verkligen det? Många debattörer menar att liberalismen, genom att inkorporera alla andra ideologier, också neutraliserar dem: ger svängrum, men detta svängrum är symboliskt och har genom denna inkorporering ingen möjlighet att förändra dess strukturer. Liberalismens strukturer kan sägas vara elastiska, en elastik som liknar den som återfinns hos slem: den suger in dig, tar sig in genom dina kroppsöppningar, gränsen mellan dig och inte-dig suddas ut och går om intet, dina lungor slutar fungera. Men det finns en räddning. Just genom denna egenskap imploderar nämligen liberalismen, genom att den ger ett symboliskt svängrum för såväl kommunister som nazister men lokaliserar dessa -ismer inom individerna, alltmedan allt som flödar mellan individerna förnekas. Detta gör att liberalismen, i förnekandet av sin slemlika, inkoherenta konsistens sugs baklänges in i den rationalistiska logik ur vilken den fötts.
Kom ihåg det: bloggen är inte en annan individ, den är inte heller din skapelse: du blir bloggens skapelse, gränsen mellan dig och bloggen har aldrig funnits. När du läser vad som står på bloggen så är den redan en del av dig. Du lyder bloggens vilja, eller snarare: blir en del av dess reproduktionsapparat.
Bloggen har ju ingen egen vilja.

Ät bloggen! Ät dig mätt, ät dig varm

2004-11-22T16:50:00.000+01:00

Här kommer citatet jag behöver för att se om just den funktionen finns:

Så var det nu inte alls jag menade, snarare tvärtom: min frustration handlar snarast om att jag upplever det som problematiskt att etnologin har ett så folkligt ansikte och så förment insmickrande manér att man (jag) nästan känner sig tvungen att beakta möjligheter och utsikter till massmediekontakter redan då man går de första åren på forskarutbildningen. Jag gör min vän arg genom att berätta detta för honom; vad skall samhället med etnologi eller för all del andra vetenskaper till om de bara handlar om sig själva? Undrar han.
En stund senare försöker jag förklara för honom precis vad det är jag själv håller på med. Det går ännu sämre. Han försöker ibland sammanfatta och förenkla det jag sagt för att få bekräftelse på att han förstått. Varje gång som han gör det så säger jag att han minsann har begripit alldeles fel. Nu är det han som blir frustrerad.

Jorå, det ser ju ut. Välkommen världen, till en hemskt trevlig weblog.

Konmodellen sjösatt! LEVE DEN!

2004-11-22T14:56:00.000+01:00

Aspera ad astra

Lebenhaupt

2004-11-22T12:10:00.000+01:00

Såväl tuppluren som dumstruten är ju koner