onsdag, juni 29, 2011
Neuropolitik, makroskalig
Du har kanske ibland undrat över hur den är beskaffad som aldrig blir en av er. Vad skall ni göra med saken? Hur skall plats ges till den som inte finner sig i platstagandets villkor?
Ni fattar inte att det beror på att det redan står någon på den plats som ställts till förfogande. Avvikarens ögon ser att den vagt liknar avvikaren själv, men det är inte samma. Det är upptaget, nån står där som skall framföra ett budskap på ert sätt och på era villkor, men det budskap som möjligtvis kunde ha framförts av avvikaren kan inte formuleras på det viset; inte med era ord, inte på era villkor. Ett annat språk krävs, och en annan meningsformande struktur än den som framställts.
I själva verket var det ni som såg till att det redan stod någon på den plats där avvikaren skulle få tala. Faktum är att den var det första ni ställde dit; platsen byggde ni omkring den. Inget utrymme finns det för någon annan att ta sig in. Först måste då allt raseras.
Kommer det en frälsare en dag? Som ser till att den som aldrig blir en av er ändå kan ta utrymme att uttrycka något på den plats som ni bebor och som ni byggt? Kommer det en frälsare så blir det en förstörare. Inget annat är nog möjligt. Den för avvikaren iordningsställda talarstolen måste bort, eller måste glömmas. Sedan kan de nödvändiga kanalerna börja byggas, smidas, tas i användning. Det blir nog inte genom ord den här gången. Kanske genom matlagning, dans, tortyr eller sommarkläder som är så tunna att inte ens ni kan låta bli att fnittra då ni bär dem.
Ni fattar inte att det beror på att det redan står någon på den plats som ställts till förfogande. Avvikarens ögon ser att den vagt liknar avvikaren själv, men det är inte samma. Det är upptaget, nån står där som skall framföra ett budskap på ert sätt och på era villkor, men det budskap som möjligtvis kunde ha framförts av avvikaren kan inte formuleras på det viset; inte med era ord, inte på era villkor. Ett annat språk krävs, och en annan meningsformande struktur än den som framställts.
I själva verket var det ni som såg till att det redan stod någon på den plats där avvikaren skulle få tala. Faktum är att den var det första ni ställde dit; platsen byggde ni omkring den. Inget utrymme finns det för någon annan att ta sig in. Först måste då allt raseras.
Kommer det en frälsare en dag? Som ser till att den som aldrig blir en av er ändå kan ta utrymme att uttrycka något på den plats som ni bebor och som ni byggt? Kommer det en frälsare så blir det en förstörare. Inget annat är nog möjligt. Den för avvikaren iordningsställda talarstolen måste bort, eller måste glömmas. Sedan kan de nödvändiga kanalerna börja byggas, smidas, tas i användning. Det blir nog inte genom ord den här gången. Kanske genom matlagning, dans, tortyr eller sommarkläder som är så tunna att inte ens ni kan låta bli att fnittra då ni bär dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)