Lunchen som lät precis som Melt-Banana

Det bästa med musik är att den är så högljudd. Minns ni Lightning Bolt på Klubb Ideal? Melt-Banana på Pustervik? Det var så högt så vi vibrerade ända in i självaste märgen. Maten vi hade ätit vibrerade också just då, nämligen i de frekvenser som bånglades ut från högtalarna, den bara låg där i våra system och vibrerade sig genom mage och tarmsystem i en uppsjö av tonarter och rytmer. Då fick Melt-Banana bestämma i vilken tonart den mat jag ätit fick röra sig. Men vi hade inte ätit så mycket så att det gjorde nånting.

Många tror att människor är gjorda av musik. Detta stämmer nog inte, men jag tror att det kan vara så att det är musiken som delar upp oss i barn, vuxna, kvinnor, män osv. Kanske inte musiken själv förstås, men som en passiv bieffekt i kombination med vissa andra ordningar. Det är en av de dåliga sakerna med musiken – en av de sjukdomar som kan följa med den om man inte passar sig. Därför måste vi lära oss att kämpa mot dessa halvsura symptom genom att mångfaldiga syndromen! För om vi hittar på hundra nya orsaker så kan dess verkan bli helt trådig och tusenfaldig. Uppdelningen i sig kan vi inte åtgärda men vi kan lura den, hitta på många fler kategorier, helst såna som går kors och tvärs, inte kan klistras fast på speciella personer utan istället åker omkring emellan dem och suddar ut deras konturer. Vi måste också behandla musiken mer som kroppsvätskor, men opersonliga sådana som ännu inte försetts med några egenskaper. Då blir det så många och diffusa kategorier så att man tvingas fatta att de bara är där för skojs skull, och det är då den verkliga festen börjar.

Förstår ni ibland det där med att musik och de vibrerande strängar som bygger upp strängteorins universum är samma sak? Den mest elementära nivån skulle vara musikalisk. Säger de alltså i populärvetenskapliga program på teve, men det är klart, det rör sig om en journalistisk världsbild där allt måste göras idiotiskt för att få finnas, t.ex. som det där med att strängnivån skulle vara just "elementär" och inte blandad med alla andra nivåer som finns precis lika mycket. Att göra en analogi mellan sådana strängars vibrationer och musik är också korkat och idiotiskt. Analogier som tror om sig själva att de är sanna och inte fattar att vad de gör snarare är att framskapa ett nytt fält av skillnad (helt nytt, världsunikt) är ju dumma i huvet. Och det borde innefatta de flesta analogier. Musiken är så mycket bättre än så och strängteorin också, åtminstone det lilla lilla jag vet om den/dem. Hurra för dem båda två!

Musiken är så vass och grön, men samtidigt så rund och djup. Den är kärlek, mat, sex, arkitektur och kläder. Detta är inga analogier eller metaforer eller nån sån skit, det är på riktigt. They were real squirrels!

Coarpnc och kärleken, hyperdramatisk tvåaktare på Atalante

Ni har sett hur katter rör sig; baklänges, i cirklar, uppochned och ibland ut och in, man fattade inget alls, tills det plötsligt var för sent. Precis så rör sig COARPNC. Vi äter kött till frukost och stål till middag. Det är vår hela diet. Däremellan älskar vi ömt och ändå på nåt vis våldsamt eller åtminstone resolut. Ni som känner till vår vision vet att vi talar alla språk, att var och en av oss är över tre meter lång och att vi bor i ett mysbelyst kuddrum beläget långt under Carolus Rex, de katakomber som utsträcks under hela staden Göteborg, vilka korsar dimensioner och härbergerar en av de få kända portarna till landet Narnia där vi sedan årtusenden uppburit sultanstatus. Jaja, alla vet hur det går till, för alla får vara med.
Har ni också hört vårt favoritband JMYHAZE BEATBOX? Om inte så är vi avundsjuka.För det kommer ni snart att få uppleva för första gången.

Lördagen den 11 december går det hela av stapeln (dvs nu på lördag! Snabb bokning!). Vi spelar först, sedan Jmyhaze. Spektaklet kommer att äga rumpå hedersklubben OBOI vilken ju, som kanske bekant är, inhyses på etablissemanget ATALANTE på Övre Husargatan. De öppnar kl 20.00 och en rimlig gissning säger att man nog skall vara där som allra, allra senast kl.21.30 för att helt säkert inte missa något. Atalante är ju inte nåt av de där verkliga latenight-ställena så det får inte hålla på hur länge som helst, och jag tror bestämt att spelningar skall vara avverkade vid midnatt. Så kom tidigt och ha en lång kväll! Oboi är tidernas hängställe.
Kom dit, kom. Ta med era nära och kära, bjud med farmorar (farmrar?), kusinbarnoch tremänningar, ta hästen i varsamt grepp och hamstern under armen. Kom mot kärleken. Ni vet var den finns. Nu måste ni avboka allt annat och komma dit.

Alltså. Klubb Oboi på Atalante välkomnar Coarpnc och Jmyhaze Beatbox på lördagen den 11 december, kl 20.00. Kom dit eller anta former hitintills outforskade av geometrin!

All värme/COARPNC

Viktigt:
http://www.atalante.org (Där finns närmare detaljer såsom program, tider,priser, adress etc.)
http://www.beatbox.org (Lyssna på Jmyhaze Beatbox och bli lyckligare änni trodde var möjligt!)
http://www.coarpnc.com (Där ni vet att vi bor och gärna får hälsa på oss)

Kulturfestivalen

Vid ett bord på kulturfestivalen träffade jag en som hette Ibrahim. Det var jag och några andra som satt vid bordet, jag kände några av dem men inte Ibrahim. De jag kände var norrlänningar. Det var det de jag inte kände ville tala om oss med. Men inte Ibrahim. Han kom liksom lite senare, och det första han sade var något om någon farmor eller mormor eller nåt sånt, som hade brukat säga Abrahim, Bebrahim, Cebrahim ochsåvidare, hela vägen till Ibrahim. Alla bokstäver i alfabetet passade som inledningsbokstav till hans namn, Ibrahim, i alla fall alla bokstäver fram till I. Jag sade att alla skulle ju inte stämma om hon hade fortsatt, R tillexempel, Rbrahim. Då sa Ibrahim att det uttalas faktiskt Ärrbrahim och att det gick alldeles utmärkt. Jag insåg att han hade rätt! Ibrahim framstod som en sorts magiskt universalnamn som funkade med alla bokstäver.
Nu tänkte jag ut att mitt namn, Jakob, kanske också funkade med andra bokstäver än J. Akob, Bekob, Cekob… ja, baske mig om det inte gick alldeles utmärkt. Jag fortsatte ända tills jag kom till J, men då blev allt konstigt: det blev ju inte Jakob utan Jikob istället. Mina norrländska vänner tittade på mig och sa att det var väl ändå helt otroligt att jag inte fattade att alla namn funkar på det viset. Det var det ena de sa. Det andra de sa var att det var väldigt skojigt att jag hade sagt fel då jag kom till J. De sa att jag hade sagt Jökob istället. Tyvärr var det sant. En av de norrländska skrattade åt det. Hemskt länge skrattade han, jag förstod inte varför, den andre norrlänningen fattade och tyckte också att det var roligt. De försökte förklara vad som var skojigt och det hade nåt att göra med verbet "göka". Men jag begriper fortfarande inte vad det roliga var.

(Jag har senare tänkt på att varken Exbrahim eller Zätabrahim inte funkar speciellt bra.)