Var skall vi göra av alla de som säger sig ha förlorat allt? De står vid en bro. Saltet i deras ögonvrår kommer inte från tårkanaler. De har känt mig sedan jag var liten. De säger att det var de som byggde den stad som fostrat mig, men det är en lögn. I lögnen döljer sig en större lögn. I deras själar döljer sig ännu större själar, och inuti dessa finns själar som är större ändå.
Städerna växer, den här också, och med den ökar avståndet mellan de molekyler människorna bygger sig själva av. Men du som avvaktar, drar dig baklänges runt ett hörn och väntar på den att dag som är din skall komma, du har ingen fördragsamhet med det förflutna. Du har inget läte som kan kallas ditt eget, och när du skall åkalla de dina gör du det över osynliga frekvenser. Det där kan jag aldrig förstå. Men däremot den som alltid just har köpt nångting lite, lite för dyrt, stod där länge och tittade i skyltfönstret, gick in med en ilande känsla i magen och ögona fulla med bubbel och glam.
