Okej, nu är alltså isen bruten och ordvitsandet en gång för alla introducerat här på bloggen min. Det enda som väntar nu är ett jordskred av usel humor. Jag har försökt hålla dylikt borta härifrån, men nu när jag liksom överlistat mig själv genom att i mitt förra inlägg linda in det i en historia, så finns det inte mycket att göra. En trojansk häst, igen.
Det var ju det här med indie-humor, till vilket vissa artister och band lånar sig särskilt gärna. Jag ränker på Harlem, det nya bandet som inhemska stoltheterna Service har signat och släppt EPn "Game & Watch". Bandet (duon) spelar en sorts macho-elektro, mycket dansbar och riktigt bra. Man frågar sig dock varför bandet valt det föga manliga namnet Harlem, som ju inte direkt korresponderar med bandets i övrigt ganska hårdföra ambitioner. Skulle inte Hingstlem eller, ännu hellre, Tjurlem vara ett lämpligare namn?
Till råga på allt så utgörs ena halvan av Harlem av en kille som heter Martin och som förr var med i ett band som hette Rockmonster, ett namn som verkligen tilllåtit mig att tas tag i av mitt göteborgska arv och om vilket jag således utvecklat en hel genre av vitsar. Vad sägs t.ex. om:
"Man måste säga att dina låtar följer ett visst rockmönster."
"Denna arketypiska rockmusik borde ställas ut i någon form av rockmonter."
"Men Martin, du dricker ju kaffe som den värsta rockmoster!"
Osv, osv, osv.
(Jag ser mig också tvungen att påpeka att jag alltså tycker att Harlem och Rockmonster svänger som tusan båda två och att Martin, vad jag förstår, är en väldigt trevlig prick. Det är alltså mitt göteborgsarv som TVINGAR MIG till detta, varför det ju var ett elände att jag nu en gång för alla öppnade upp Delete Forever för denna mörka sida av mig själv och min verksamhet.)
5 kommentarer:
jag ser som en gräns för vad som kan accepteras i form av ordvitsande där långt borta i horisonten nånstans. låååångt långt borta. att dessutom kategorisera ordvitsandet ner till indie-ordvitsande (inte ens "musik-ordvitsande") och till och med ner på bandnivå... nej, jakob. måttet är rågat. jag tänker inte hålla det emot dig särskilt länge, men fan vad du är ute på hal is. vän av ordning frågar sig vilka fler kategorier av ordvitsande du har; och här hade jag tänkt ge några förslag men går istället iväg och äter chips.
nä, nu har jag ägnat alldeles för mycket tid åt att försöka läsa din blogg från början, men det går fan inte. jag kommer bara tillbaka till samma gamla ställe ideligen. nån dag som inte är idag ska jag genomskåda templatesarna och fatta hur man kommer runt moment 22 problematiken.
vänligen J
apropå din första kommentar, jenny... jag fattar inte riktigt om du är för eller emot. är den gräns du talar om redan överskriden eller är den fortfarande långt där i fjärran?
vill också påpeka att jag började designa subgenren rockmonster-vitsar redan på den tiden bandet var aktivt, vilket var en del år sedan, men inte haft nånstans att göra av dem. sådant berättar man helst inte för nära och kära att man håller på med. slasktratten internet, däremot, är ju liksom en enda stor rummelplats där man kan frottera sig med folk med perversioner likartade ens egna, vilket jag ju hade tänkt med det här nu, då. men om du tror att jag närmar mig gränsen för vad mitt förstånd klarar av så backar jag direkt.
Du befann dig liksom på rätt sida i din förra ordvits, men i och med den här har du på något sätt galopperat förbi gränsen för länge sen. Det är inga små kliv du tar! och jag vet inte riktigt vad ditt förstånd klarar av, men mitt eget - MITT EGET! Eller så får jag se det som en utmaning. Okej, jag ser det som en utmaning. "designa subgenrar av ordvitseri" kan bli ditt nya jobb, fast du har ju uppenbarligen hållt på med det ett tag. Lite till tål jag.
Hurra hurra! nnu kan jag läsa din blogg från början. Tack.
Skicka en kommentar