Ni fattar inte vad grymma grejer man hittar när man går igenom gammalt skräp i en bortgången släktings lägenhet! Regimnivån på det här kortet måste ju betraktas som oerhört hög. Utan att lämna ut några oskyldiga mer än nödvändigt kan jag säga att alla på kortet (som, märk väl framkallningsdatum i kanten, är från mars 1970) är kär släkt till undertecknad. Huvet som sticker fram till vänster och på nåt besynnerligt sätt ser ut att vara tvådimensionellt och fasttejpat på väggen tillhör Maja, min framlidna farmor, all frid vare med henne.Vad kan man säga? Kompositionen, färgerna, stylingen… kortets huvudpersoner, farmors huvud, strömbrytarknappen, väggklockan. Tapeten… gudabenådad, inget mindre än så. Man saknar ord. Hunden hålls av en kvinna som några år senare skulle komma att avla nästa generations förstfödsling, den store Jag Själv. Självaste hunden hette Nettan och tillhörde faster I-K, som inte är med på kortet. Jag minns Nettan från min barndom i Borås, hon var fortfarande med fram mot slutet av sjuttiotalet men gammel och skranglig, jag brukade på uppmaning av farmor bära henne upp och ned för den heltäckningsmattebeklädda trappan med de mörkgröna vävtapeterna i vårt radhus i Borås. Jag var inte säker på hur jag skulle umgås med Nettan i övrigt så det blev en jäkla massa bärande upp och ned för de där trapporna, vare sig Nettan ville eller inte, hon var liksom för svag för att göra motstånd så det var bara att finna sig. Jag minns att min morbrors familj vid samma tid hade en katt som hette Cesar. Jag försökte vid ett tillfälle bära Cesar ned för trapporna också, vilket vart helt fel, Cesar blev fullständigt pissed off och fräste och rev mig på handen. Fördömelse över dig, Cesar! Om du ändå varit lika svag och försvarslös som Nettan!
2 kommentarer:
fina kortet... det tar liksom fram en hel arsenal av outfitidéer hos mig. vänta bara!
barseblog guy, det där vart då ett praktfullt foto må jag säga. mors klänning är faktiskt att dö för.
uppskattar även den förbluffande välbevarade färgkvalitén vilket gör mors klänning möjlig att, såhär en evighet efteråt, älska och dyrka. det negativa måste väl vara att den också får fars grå cardigan och farbrors beiga alltihop att framstå desto tydligare i sina respektive färglösheter... alla tidsåldrar har tydligen behövt dras med problemet att det bara är brudarna som får klä sig riktigt, riktigt snyggt.
Skicka en kommentar