Det kan också påpekas att det på det sista kommit två skivor i genrern "melodramatisk, storvulen och överdrivet känslosam RÅKK med sådär bånglande gitarrer" som förmodligen kommer att rädda den. Efter Coldplay och deras skövlingsraider har ju denna genre haft det lite tufft, och många har med mig räknat ut den. Vi har länge behandlat genrern med en sorts "hellre missa några möjligtvis halvokej band än att riskera en sekund av onödigt Coldplay-exponering"-mentalitet. Och hitintills har detta varit befogat. Dock har alltså en anomali smugit sig in i genren och motbevisar den sanning som säger att det aldrig går att återuppliva den genre som en gång strömlinjeformats av såna där dinosaurieband, en sorts reva i den symboliska ordningen som tillåtit Band Of Horses och Thursday att få till ena riktigt helvetiska dundermaskiner till album. "Everything All The Time" och "A City By The Light Divided" respectively. Köp dem redan!
7 kommentarer:
vad jag inte vågade skriva där på offentlig plats utan måste reservera till här i kommentarerna är att det dessutom är såna där känslosamma män med ljusa stämmor som sjunger i båda banden. ho ho, just såna män är ju det löjligaste vi vet nu för tiden! ja, jag själv kan aldrig sluta skratta åt dem. alla vet att man skall vara helt känslokall nu för tiden, typ som en skrivmaskin ungefär. precis som jag är! jag är ju högsta mode.
ps. det är viktigt att påpeka att man ändå måste vara fullständigt distanslös också. finns det något som är ute så är det såna där känslokalla men smarta och distantierade ironiska män, som de var på 90-talet. man skall alltså vara opjunkig men högst dedikerad. man skall inte vara macho heller, det är fel sorts känsklokyla. eller förresten, känslokyla, det är nog fel ord det också, det kanske inte är riktigt det som det handlar om, äsch jagvetinte. det är inte så viktigt vad man kallar det. till den förvirrade vill jag bara säga: om du undrar hur man skall vara år 2006, så bara titta på mig och gör exakt likadant. jag är otroligt kontemporär! alla skall ju vara precis som jag är nuförtiden.
äntligen är det någon som talar om hur en man ska vara året som heter 2006! det verkar behövas att just någon som du tar bladet från munnen och talar om det, ja just det.
på en offentlig inrättning faktiskt igår såg jag en som, men det är en helt annan historia.
men... så kan man väl inte säga? skälet till att jag har den här bloggen är ju att man skall fortsätta på den inslagna vägen ÄVEN OM det är en annan historia! eller till och med just därför! och betänk att jag vet om vad du var på för ena offentliga inrättningar igår. jag kommer själv att behöva hitta på vilka rysligheter du bevittnade/uppmuntrade/deltog i/... där om du inte genast börjar orera ihop nåt om det hela.
vänta du bara, en historia du aldrig anade att du själv ingick i kommer att berättas. och du kommer inte ana det, det kommer vara det fögaste du anat i hela ditt liv. så vänta du bara.
hmm, du och jag var ju faktiskt på samma offentliga inrättning igår, i en massa timmar dessutom satt du där bredvid mig och lät mig sova dig på axlar och i knän och underhöll mig med historier och skämt trots att jag alldeles stup ikvarten själv typ satte nya tråkighetsrekord med gråt och tandagnisslan! och såg ingenting alls utan hade solglasögon på inomhus och du sa att alla de andra som du sa satt där runtomkring (och några måste det ju varit beaktat att vi tillbringade bortåt fem timmar där) säkert trodde att jag var värsta rockstarpersonen som nog var där för att jag hade rockstarknarkat för mycket!
all denna tröst och kärlek, och nu tänker du berätta nån historia om vad du såg därinne? som inte jag såg. inte vet jag om jag anat något fögare än det!
äsch förresten, jag ändrade mig som igen. mitt liv är ditt material! det vet du.
(och förresten kom jag på att du var på andra offentliga inrättningar efter den vi var på tillsammans. väntar med spänning på lite vadsomhelst)
meeh, hallå! du kan ju inte sno mina historier rätt av! ditt liv är ju mitt material, det är ju JAG som ska berätta historierna och du som ska vara publiken. och ibland tvärtom.
men du skulle bara VETA vad som hända i alla dom där fem timmarna på den offentliga inrättningen, alltså vad som hände EGENTLIGEN.
det är en berättelse du är så nyfiken på, den innehåller en hel massa blod och en kille som heter Jimmy Mardrömsson, och en otroligt cool nerknarkad rockstar som var där med sin groupie.
fan vad du är snygg när du är sjuk. all kärlek till dig.
Skicka en kommentar